»Jag var i en ålder då man ska ta nästa steg. Jag tog tusen tillbaka«

Det hade bara gått sex dagar sedan han blev klar för Malmö FF och det var två år sedan han senast spelade för klubben. Men nu var det dags. Ställningen var 2–0 till MFF och han slogs av att han inte var nervös när han den här söndagskvällen den 18 augusti stod vid sidlinjen på Guldfågeln Arena i Kalmar. Det var nästan tvärtom – sällan hade han känt ett liknande lugn. Han hade tänkt på det sedan han blev uttagen i matchtruppen, han hade inget att förlora. Den viktigaste förberedelsen var också avklarad, han hade bett till Gud om att han inte skulle skada sig.

Guillermo Molins tittade upp mot matchklockan – 30 minuter kvar. Han gjorde korstecknet, sprang in på planen och tog plats på högerkanten. Trots att de tillresta Malmöfansen applåderade var det helt tyst inne i hans huvud.

20 minuter senare stod det 3–0. Matchen var avgjord och »Gische« var nöjd. Under sitt inhopp hade han varit delaktig i spelet och till och med haft två avslut mot mål. Så fick Magnus Eriksson bollen strax utanför straffområdet. Gische, som rörde sig runt straffpunkten, tog några kliv mot bollhållaren. Kalmarförsvararen Markus Thorbjörnsson följde med i ryggen. Gische pekade med högerhanden på sina fötter, han ville ha bollen. Eriksson lyfte den över två motståndare, Gische tog emot passningen med högerfoten och vände i samma rörelse bort Thorbjörnsson. Sedan drog han till med högervristen. Det rasslade till i nätet: 4–0 till MFF. Han gick långsamt ett par meter, mot Malmöfansen bakom målet. Han såg hur folk jublade, skrattade och kramade varandra. Då kom tårarna. Han gömde sitt ansikte i händerna, lagkamraterna kom rusande från alla håll och hoppade upp på honom. Gische kunde inte sluta gråta.