I slutet av mars 2009 satt jag i en hotellobby i spanska La Manga och drack cappuccino med Jörgen Lennartsson. Jag var där för att följa U21-landslagets förberedelser inför EM senare den sommaren, Jörgen var där för att drilla Sveriges 23 mest lovande fotbollsspelare. Jörgen pratade, ritade och gestikulerade entusiastiskt om löpvägar, skotteknik och presspel när kollegan Tommy Söderberg lunkade förbi. Jörgen sade åt honom att ta en stol och slå sig ner.
– Äh, varför vill ni prata med mig? sade Söderberg till mig. Jag är bara en gammal trashank med dålig höft. Snacka med »Jögge«, han är modern. Han kan klippa ihop matcher på sådana där DVD-skivor. Jag har bara kollegieblock. I en massa olika färger.
»Tompa« satte sig ändå ner. De berättade om inspirationsfilmen som de visat kvällen före för killarna i U21. Alla klippen var från Spaniens EM 2008. Jörgen sade:
– Det handlar inte om att vi vill att killarna ska spela som Spaniens A-lag. Det klarar de inte av. Det klarar inte A-landslaget av. Däremot vill vi få dem att suga in så mycket som möjligt. Kan de se hur Xavi slår en passning, den hårdhet som han alltid slår till bollen med, då har det gett något.
