Lars-Christer Olsson är nyss hemkommen från ett möte i Malmö när han slår på en kanna kaffe i sin lägenhet några hundra meter från Lunds tågstation. Utan att invänta bryggaren tar han med sig ett par koppar in i det rymliga vardagsrummet. Om två timmar ska han ansluta till en videokonferens med en bolagsstyrelse han tidigare suttit i. Att stirra på rinnande kaffe och småprata i fem minuter är slöseri med tid, så Lars-Christer Olsson slår sig genast ned i sin gungstol.
– Det är skönt, säger den 74-årige skåningen. Jag är tillräckligt gammal för att sitta i en gungstol nu.
Egentligen känner han sig inte särskilt gammal. Enligt honom själv är han mer modern än många av sina 30 och 40 år yngre kollegor. Eller före detta kollegor.