På Bahti Meskerem-torgets enorma skärm kunde Asmaras befolkning under sommaren följa VM-fotbollen i Ryssland. Ett mästerskap nationen själv inte var i närheten av att nå. Efter uttåget mot Botswana i den första omgången av förkvalet 2015 försvann drömmen om en första ordentlig fotbollsframgång för människorna i ett av världens fattigaste länder.
Dagen efter det svenska herrlandslagets kvartsfinalförlust mot England var det tomt i VM-kalendern, men på gatorna i Eritreas huvudstad rörde sig fler människor än vanligt. Ett två decennier långt krig med grannlandet Etiopien var äntligen slut. Eritreas och Etiopiens färgglada flaggor vajade i vinden. Ländernas mäktigaste män signerade ett fredsavtal och de dammiga gatorna förvandlades till dansgolv.
Allt som gått långsamt gick plötsligt väldigt fort. Familjer som inte setts på 20 år återförenades, passagerarflygplan flögs mellan huvudstäderna Addis Abeba och Asmara och ministrar korsade tidigare minerade landgränser för att besöka varandra. Fotbollen fick också vara med på ett hörn. Det etiopiska mediebolaget Fana BC rapporterade några veckor efter fredsavtalet att det planeras för en historisk första landskamp mellan grannländerna. Abraham Mebratu, Etiopiens nya förbundskapten sade att mötet skulle »passa perfekt som förberedelse till förkvalet till de Afrikanska mästerskapen«.
En som såg telegrammet var Martin Schibbye, chefredaktör på Blankspot Project, som ofta gör journalistik från och om situationen på Afrikas horn.
Tack för att du läser Offside
Teckna en prenumeration eller Logga in för att fortsätta läsa.
