Text: Anders Bengtsson

I kommande nummer av Offside har jag gjort en intervju med Karl-Erik Nilsson, ordförande i Svenska fotbollförbundet och förste vice president i Uefa. Den text som publiceras i Offside 5/2021 (och här på offside.org) fokuserar på anklagelserna om att Karl-Erik Nilsson fått sin plats i Uefas exekutiva kommitté genom fulspel och vänskapskorruption, hur han och hans kollegor i Uefa tänker när de jämt och ständigt tilldelar regimer och rödflaggade länder som Belarus, Ungern och Azerbajdzjan mästerskap, och inte minst det märkliga i att han som förbundsordförande för Svenska fotbollförbundet inte sällan vädrat oro och kritik gällande att Qatar ska arrangera VM, men att han som Uefas näst mäktigaste man samtidigt är med och klubbar igenom ett beslut som gör Qatar till huvudsponsor till ett EM.

Här publicerar vi frågor och svar som av olika anledningar inte kom med i Offside 5/2021.


Du är utbildad lärare men lyckades bli kommunalpolitiker, Fifadomare, förbundsordförande och förste vice president i Uefa – har du medvetet satsat på att göra karriär?

– Jag vill påstå att det är otroligt mycket tillfälligheter. Efter min aktiva karriär som domare och efter åren som heltidspolitiker så hade jag ingen riktig plan, det ena gav det andra. Jag och min fru flyttade till Bohuslän, in i min hustrus gamla barndomshus och min son började spela i IK Oddevold. Jag kände att jag hade saknat föreningslivet och rätt som det var blev jag invald i styrelsen. Lite senare fick jag en fråga om att bli styrelseledamot i Bohusläns fotbollsförbund och det kändes … »ja, det kan jag väl bli«. Det fanns inga tankar mer än så. Sedan blev jag ordförande i Bohusläns fotbollsförbund och därefter uppdagades det att det fanns en ledig plats i förbundsstyrelsen. Då fick jag frågan av valberedningen, och jag tänkte nog att det lät spännande, att jag kunde bidra med något efter alla mina år som domare och med de kontakter jag knutit. Jag tror också att jag hade nytta av att jag hade varit Organisationsansvarig för U21-EM 2009, under arbetet med det mästerskapet träffade jag mycket folk i Fotbollssverige. Och jag var kanske inte ett okänt namn med tanke på alla mina år som domare. 2010 blev jag invald som styrelseledamot och ett år senare var jag ordförande. Hade min son inte börjat i Oddevold hade allt det här aldrig hänt, det vågar jag påstå.

Det där jobbet som Organisationsansvarig för U21-EM trillade bara på dig, det var inget du sökte?

– Nej, jag fick ett telefonsamtal från dåvarande generalsekreteraren Sune Hellströmer och från dåvarande ordförande Lars-Åke Lagrell, det var nog sommaren 2007. Det visste att jag hade slutat med politiken och domaruppdragen och att jag laddade för en ny uppgift, så de frågade mig. Jag hade knappt pejl på att Sverige skulle arrangera U21-EM, så där hade jag tur. Mästerskapet blev, får man nog säga, en succé.

När du nominerades som en av fyra kandidater att ta över som förbundsordförande efter Lars-Åke Lagrell – hur marknadsförde du dig själv?

– Jag tror att jag initialt försökte lyssna mycket på rörelsen, jag hade dessutom förmånen att komma in i styrelsen som färsk, jag såg saker med nya ögon. Det tror jag att man hade ett behov av från somliga håll. Jag framförde nog några angelägna punkter som jag tryckte lite extra på.

Som vad?

– Det minns jag knappt. Men fotbollsutveckling, föreningsutveckling och förbundsutveckling var något jag redan då tänkte på och när jag blev vald till ordförande jobbade vi vidare med dessa tre områden som ett tydligt strategiarbete. Uppfattningen var att man ute i Fotbollssverige kände en längtan efter att fokusera ännu mer på själva sportens utveckling, och vår uppgift blev tidigt att betona föreningarnas avgörande roll. Samarbetet mellan elit och bredd, att vi behövde hålla ihop om det skulle bli bra. Från den minsta föreningen med den ideella ledaren till landslagsnivå, någonstans finns det en tråd som hänger ihop och det är helt avgörande att den är intakt. Och där känner jag att vi har lyckats bra.

Vad är du mest stolt över under dina tio år som ordförande?

– Det finns en sak, sportsligt. 2015. En otroligt stor glädje, sommaren 2015. Våra näst högsta landslag på herr och damsidan blev Europamästare, flickor 19 vann EM-guld samtidigt som herrarnas U21-landslag blev Europamästare. Det var ett fantastiskt bra kvitto för hela den svenska fotbollsrörelsen. När man ser var våra landslagsspelare kommer ifrån så kan de ha tagit sina första steg i en liten förening, deras första möte med den ideella ledare kan vara helt avgörande om de fortsätter och det är vi och föreningarna som hjälper till att utbilda dessa ledare. Sedan alla steg när de börjar närma sig allvaret, de första landslagsuttagningarna, våra förbundskaptener i de olika åldrarna, alla klubbar där ute som fortsatt att utbilda dessa killar och tjejer … Det var en otroligt stor stolthet och varje dag när jag är på kontoret i Solna ser jag de två pokalerna. Jag tror, jag har inte koll, men jag tror att vi är ensamma om att vinna både på herr- och damsidan samma år.

Du och det svenska fotbollsförbundet har under åren fått en hel del kritik för de ojämna villkoren mellan dam- och herrlandslaget. Är du självkritisk till hur ni har hanterat den här frågan?

– Där känner jag … när jag tillträde får man nog säga att det var en ganska stor skillnad mellan damernas och herrarnas nivåer, men tidigt gav vi i styrelsen Håkan Sjöstrand uppdraget att göra villkoren mer jämställda med målet att det ska bli helt jämställt.  Man ska också komma ihåg att det är enorma skillnader i intäkter till oss som nationsförbund beroende på om vi har deltagit i ett herr- eller dammästerskap. Där har vi vår stora utmaning. Men det är inte spelarnas pengar oavsett om det är ett EM som spelas på dam eller herrsidan, det är förbundets pengar och en väldigt stor majoritet av de pengar som vi tilldelas av Uefa eller Fifa går sedan vidare ut till Fotbollssverige. Och där gör vi ingen skillnad på dam- och herrfotboll. Sedan är det klart att förutsättningarna att få en stor bonus är bättre om intäkterna är större.

Det går också att tänka att de flesta herrspelare som tas ut i landslaget tjänar så ofantligt mycket mer än de damer som tas ut till damlandslaget, kan ni inte då bara sätta ner foten och besluta att oavsett intäkter från ett mästerskap så ska damerna och herrarna få lika mycket i bonus? Herrarna kan väl gå ner rätt rejält?

– Först och främst är det viktigt att påpeka att när det gäller de delar där vi själva fattar beslut så är det ingen skillnad i dag. Det är helt jämställt. Nu är man inne i förhandlingar över nästa period och kommer man överens med spelarna så kommer vi gärna att göra nästa avtal offentligt. Som det är nu kan och får vi inte avslöja summorna, men vi kan berätta att det är lika. Det här är en resa som vi har gjort under de senaste tio åren, och extra mycket under de senaste fem åren. I den delen, alltså när vi själva sätter budgeten, har vi verkligen inget att skämmas över, tvärtom, där är vi … Jag skulle med stor nyfikenhet vilja se om det finns någon fotbollsnation i världen som kan visa upp att man har en mer jämställd hantering av herr- och damspelare än vad vi har. Jag kan inte tänka mig det.

Jag tolkar det som att herrarna inte är beredda att gå ner i bonus?

– Jag kan inte uttala mig om det, det är pågående diskussioner. Men i grunden är det som så att Svenska fotbollförbundet anser att landslagsuppdrag är ett hedersuppdrag och att de huvudsakliga intäkterna ska komma från sin arbetsgivare. Man ska ha en rimlig kompensation när man når långt i mästerskap, definitivt, men det ska inte vara överdrivet.

2015 spelade ni en träningslandskamp mot Iran, vilket blev startskottet på en intensiv debatt om vilka landslag Sverige bör möta. Du fick också en del kritik personligen för din tondövhet inför valet av motståndare, hur ser du på det beslutet i dag?

– Redan då, och än i dag, tycker jag att det var rätt. Det var ju inte heller bara en träningslandskamp, det var två. Och det var det som var hela grejen. Många som var upprörda glömde bort att det också var en damlandskamp, och det var det som var incitamentet, vårt krav. Deras damlandslag hade i princip aldrig varit utanför Irans gränser, det var en otrolig utmaning för oss att få till damlandskampen. Kvinnliga åskådare var inte tillåtna på landskamper i deras hemland och det här var en möjlighet för oss att göra skillnad, att försöka påverka. Utan den bestämda damlandskampen i Göteborg skulle vi inte spela mot herrarna, det var tydligt från vår sida. Så här i efterhand kan jag ångra att vi inte spelade damlandskampen först, nu var det som om många trodde att vi hade kastat in den bara för att vi skulle spela mot deras herrar, när det egentligen var tvärtom. Hade så varit fallet är jag säker på att debatten hade blivit helt annorlunda. Men det är också en påminnelse om att vi måste bli ännu bättre på att kommunicera, framför allt när vi tar den här typen av beslut.

Under din tid som förbundsordförande har könsfördelningen i förbundsstyrelsen jämnats ut, det är i dag fler kvinnor än män. Men i Uefas exekutiva kommitté är ni 19 män och en kvinna.
Hur går snacket mellan er gubbar?

– Jag hoppas det går att reformera, men mycket handlar om att det måste fram fler kvinnor i nationsförbunden. Ibland framställs det som att det är ett problem att jag, eller någon annan som är invald i Uefas exekutiva kommitté, sitter på dubbla stolar. Men det är faktiskt en förutsättning, man måste ha en aktiv roll och vara ordförande eller vice ordförande i sitt nationsförbund om man ska kunna bli invald i den exekutiva kommittén. Tyvärr är det fortfarande otroligt mansdominerat i nationsförbunden, vilket också innebär att rekryteringen till den exekutiva kommittén är väldigt begränsad. Men nu lär väl England, som första fotbollsförbund i Europa, få fram en kvinnlig ordförande och jag hoppas att hon kandiderar så att det bryts mark.

Vi gör den här intervjun på transferfönstrets sista dag och vi har sett en sommar där PSG värvat Messi för en kostnad på cirka en miljard kronor över två år, samtidigt som den Qatarägda klubben kunde tacka nej till ett bud på Mbappé på nästan 1,5 miljard kronor – trots att han endast har ett år kvar på sitt kontrakt. Hur ska Uefa bromsa den här urspårade ekonomiska utvecklingen inom toppfotbollen?

Om vi pratar om financial fair play så var systemet någorlunda fungerande fram till att coronapandemin bröt ut. Vi såg en utveckling under nästan tio år där det till stora delar fungerade väldigt bra. Vi bestraffade klubbar som inte efterlevde villkoren, vi försökte vara så strikta och tydliga som det bara gick. Och det gav resultat. Jag tror att många klubbar var bättre rustade när coronapandemin bröt ut just på grund av att de tvingats leva efter financial fair play. Det fanns kvar lite pengar i många klubbkassor som gjorde att de kunde överleva trots kraftigt minskade intäkter.

Men just i dag finns det inget kontrollsystem i bruk?

– Nej, vi gjorde lättnader i financial fair play när coronasituationen uppstod och det är bara att konstatera att det har spårat ur på somliga håll. Det är helt otroliga summor, nästan provocerande sådana, när man tänker på hur många människor det är i världen som har drabbats så hårt de senaste 18 månaderna. Det har visat sig att fotbollen fortsatt behöver regler och kontrollsystem och jag är helt övertygad om att vi under hösten kommer att resonera mycket inom Uefa om just detta. Det är inte alls omöjligt att vi återinför striktare krav på hur klubbarna hanterar ekonomin. Ingen vill se det som har hänt under sommaren, det är ohållbart och skadligt för fotbollen. Där har vi ett stort ansvar.

Samtidigt kommer det finnas klubbar som ändå hittar «kreativa lösningar«, som Manchester City häromåret, när de redovisar sina intäkter.

– Vi straffade City, de bröt mot financial fair play, men tyvärr tog de ärendet till en högre instans [Cas] och vann. Men som du säger: det kommer dessvärre nog alltid att vara som så att det finns klubbar med en uppfinningsrikedom som är större än regelverket kan täcka.

Hur ska Uefa hantera dessa klubbar?

– Det får vi diskutera och det kommer vi att göra. I grund och botten vill man så klart hoppas att det finns en lojalitet bland klubbarna, att man vill att alla ska få tävla på samma villkor. Samtidigt är jag inte så naiv att jag tror att alla resonerar så. Det jag kan säga är att det är ohållbart att det finns klubbar som tror att de har rätten att köra på sina egna regler.

Artikeln publicerades 27 september 2021 och är skriven av .

Annons