Elfsborgs »pannbandsliga« presenterar sig

Gamla skosnören och svettpannband från Intersport – Elfsborgs ungtuppar satte färg på Allsvenskan 1997.

Ryavallen, 7 april 1997.

Efter nio års harvande i näst högsta serien var Elfsborg tillbaka i Allsvenskan, och comebacken kunde inte inledas mycket tuffare. Våren 1997 var IFK Göteborg inte bara regerande svenska mästare – svensk fotbolls dominanter hade vunnit fyra raka SM-tecken och samtliga 90-talsguld utom ett.

– Att ta guld gav mer lättnadskänslor än glädje, säger Niclas Alexandersson som spelade till höger på gästernas mittfält.

Annons

Ett halvår tidigare hade landslagsmannen snurrat upp Milans Paolo Maldini i Champions League. Inför 16  000 boråsare på Ryavallen blev han själv bortkollrad av en nykomling med nio allsvenska debutanter i laget. Han noterade att flera av de fjuniga tonåringarna bar pannband.

Elfsborg vann med 3–0 och följde upp med två segrar till. Det initierade också genombrottet för den bollskickliga Elfsborgstrio som satte ungdomlig prägel på hela den allsvenska våren. De offensiva mittfältarna Tobias Linderoth, 17, och Anders Svensson, 20, slog knut på motståndarna med sin knixiga teknik. Framför dem betraktades den kvickfotade Fredrik Berglund, 18, som ett av Sveriges största anfallslöften. Expressens krönikör Mats Olsson följde lycksaligt de hårfagra lirarnas framfart och myntade samlingsnamnet »Pannbandsligan«.

– Vi var före vår tid, säger Fredrik Berglund. Anders hade mellanlångt hår och använde ett riktigt fult svettpannband från Intersport, han är ju lite bonde. Jag och Tobbe körde den lite hetare »Caniggia-stilen« med page och ett fastknutet skosnöre.

Hur gick ni tillväga?

– Ibland drog man gamla snören ur ett par dojor, ibland unnade man sig nyköpta. Det svåra var att få rätt spänn på dem. Man fick varken knyta för hårt eller löst, det var lite trixigt. Fick man till det där riktigt jävla bra någon gång var man rädd om det snöret.

Vad tyckte era äldre lagkamrater?

– De sa att vi var extremt löjliga: »Klipp av er håret istället!« Men det tyckte inte tjejerna och man ville vara lite populär. Och jag älskade all uppmärksamhet i medierna!

Svensson och Linderoth ville endast få rubriker för sina prestationer ute på planen. Något år senare klippte de sig och slängde sina pannband. Fredrik Berglund löpte hela linan ut. Förutom ett par år i FC Köpenhamn (där klubbpampen Flemming Østergaard tvingade honom att snagga sig) hade han långt hår med mycket vax i under hela karriären, även om han tidigt bytte ut skosnöret mot ett diadem. Han är besviken på sina gamla pannbandskamrater.

– Både Anders och Tobbe har hårväxten för att ha längre svall, men de är lite mysfarbröder och vågar aldrig sticka ut. Lägg lite tid på frissen, för fan! Den är viktig.