»Neymar är ingen Ayrton Senna«

Hur ser man på rekordövergången i Neymars hemland? Vi bad Brasilienkännaren Sujay Dutt om en rapport.

Det var lätt för en svensk, engelsk eller tysk krönikör att formulera meningar i samband med Neymars miljardövergång till PSG som innehöll ord som »kräkattack« eller »avsky«. Alla höll ju med. Åtminstone i de mer välmående delarna av världen. Herregud: en spelare värvas för två miljarder tack vare smutsiga qatariska oljepengar! En mer öppen dörr har sällan sparkats in.

Lika svårt var det för en genomsnittlig brasilianare att förstå upprördheten. Redan i juli, när övergången bara var ett surrande rykte, hade fotbollsdebattprogrammet Bate Bola på ESPN Brasil en tittarenkät: »Var borde Neymar spela: Barça eller PSG?« Grafiken i TV-rutan visade att tittarsympatierna låg hos den franska klubben – under hela programmet ledde PSG enkäten med 70–90 procent. Och när affären var klar såg betal-TV-kanalerna Sportv och ESPN Brasil, som har rättigheterna till den franska ligan, ett rejält uppsving i abonnenter. Det är ingen överdrift att påstå att affären applåderas i Brasilien.

Få av landets tyngre experter och journalister har varit kritiska. Jag ringer den mest framgångsrika brasilianska spelaren i fransk fotboll någonsin, Juninho Pernambucano, som i dag är expertkommentator på Sportv. Efter att ha försäkrat sig om att jag förmedlar »en stor kram« till hans vän och tidigare lagkamrat Kim Källström, berättar han hur en viss kluvenhet bland landets fotbollsbevakare snart byttes ut till övertygelse.

Annons

– Till en början tyckte många att det vore bäst att han stannade i Barcelona, säger han. Samtidigt ansåg de flesta att Messi hämmat Neymar från att utveckla sin fulla potential.

Juninho, som vann sju raka ligatitlar med Lyon mellan 2002 och 2008, tror att många brassar ser flytten som något positivt för landslaget. I PSG får Neymar spela med flera av sina landslagskompisar och med VM i Ryssland runt hörnet (Brasilien var första land att kvalificera sig) minskar inte chanserna för en revansch från hemmaturneringen.

– I PSG har han större frihet att falla ner och hämta bollen, och att byta position. Det finns likheter med hur han används i landslaget, och det är inte dåligt för våra VM-chanser.

Det går inte att bortse från 1–7-debaclet mot Tyskland 2014 om man ska försöka förstå reaktionerna i Brasilien. Sedan den käftsmällen har dessutom landet varit nära en ekonomisk kollaps. Samma dag som  Neymar blev klar för PSG slapp Brasiliens president Michel Temer – som endast har två procents stöd av invånarna – undan åtal för korruptionsbrott. Brasiliens finanser är genomusla, statligt anställda får inte sina löner utbetalda och arbetslösheten är högre än på många år.

Jag frågar Juninho om han tror att Neymars övergång kan ge invånarna en temporär paus från det inhemska eländet, att man åtminstone kan känna stolthet över att deras landsman är världens dyraste fotbollsspelare.

– Jag tror inte brasilianarna är så dumma som förr, säger Juninho. Det ska mycket till innan folk låter en fotbollsnyhet fungera som tröst för reella problem.

Juca Kfouri, krönikör i dagstidningen Folha de São Paulo och en av Brasiliens mer populära fotbollsskribenter, är inne på samma spår:

– Du menar att övergången skulle ha ingjutit självförtroende i ett hårt prövat folk? Det tror inte jag. Neymar är ingen Ayrton Senna.

Kan man sin Formel 1 vet man hur stor Senna var i Brasilien. Det sägs att stora delar av landet stod stilla på söndagarna när han körde sina lopp, och när fotbollslandslaget 1994 vann VM-guld tillägnades titeln den nyligen förolyckade Formel 1-kungen. Ayrton Senna vann tre världsmästerskap under en tid då de flesta andra nyheterna i Brasilien var negativa. Även om Juca Kfouri inte är övertygad är det kanske ändå just det – ett VM-guld – som många i Brasilien hoppas kan bli en bieffekt av Neymars flytt.

 

Så var det den lilla detaljen som berör krafterna bakom övergången: det faktum att Neymar i samma ögonblick som han presenterades också blev ny omslagspojke för Qatar Sports Investment – PSG:s ägare som använder statliga olje- och naturgasintäkter för att fixa ett världsmästerskap till landet och för att trissa upp övergångssummor i Europa som om fotbollen vore ett datorspel. När samma shejker och miljardärer dessutom ignorerar all kritik om bristande demokratiska rättigheter i Qatar, där tusentals gästarbetare arbetar under slavliknande förhållanden vid byggen av arenor och infrastruktur inför VM 2022 (International Trade Union Federation uppskattar att 4 000 gästarbetare kommer att dö på sina arbetsplatser innan turneringen sparkar igång), är det lätt att känna tendenser av den där »kräkattacken«.

Men om detta talas det inte heller om i Brasilien, menar Juca Kfouri:

– Du som har bott här vet att brasilianare inte är så insatta i omvärldsfrågor. Vi har våra egna problem, och de är stora nog. Bristen på mänskliga rättigheter i Qatar och att arenorna byggs av slavarbetare – det är en verklighet som är långt från brasilianarnas medvetande. Dessutom är det främst Fifas ansvar. Och Europa, som röstade på Qatar som VM-värd. Det är så långt från brasilianarens vardag. Det är inget man bryr sig om.

 

Därmed kan vi slå fast att Neymar åtminstone har stöd av en stor majoritet av de drygt 200 miljoner brasilianarna. Och skulle någon gå mot strömmen och ställa sig på barrikaderna bredvid skeptikerna och de illamående finns alltid »O Rei« – Kungen – att luta sig mot.  För när Pelé uttalar sig, vilket han gjorde så fort Neymar hade presenterats, har han också gett honom landets välsignelse. »Grattis Neymar, och lycka till med din nya utmaning«, skrev han på Twitter.

Annons

Joga bonito!