Du spelade ditt första VM 2007. Känns det som länge sedan?
– Ja, men samtidigt har det gått snabbt. Var tog åren vägen? Då såg jag upp till det äldre gardet med Malin Moström, Victoria Svensson och Hanna Marklund. Vi åkte ut redan efter gruppspelet, och även om jag var besviken visste jag att jag hade många mästerskap framför mig. Nu har jag bara det här VM:et kvar. Det gör den här sommaren speciell.
Du är också lagkapten nu. Ökar det pressen på dig?
– Jag har alltid sett mig själv som en ledare, med eller utan bindel över armen. Att jag känner press nu har mer med åldern att göra. När man är ung känner man inte förväntningarna på samma sätt. Men ju mer man har varit med om, desto större tyngd på axlarna. Det gäller att försöka växa med det ansvaret istället för att låta det hämma en.
