Ihågkommen. Ett par gånger om året samlas Klubb Jyrki, ett 40-tal AIK-fans som dyrkar den gamla stjärnan. Foto: Bildbyrån

»Jag skulle bara vara libero, så jag slapp springa«

Jyrki Nieminen kollade tipskupongen mitt under match, sköt hårdare än alla andra och påstod att golf var bättre än fotboll för att »man kan röka under matcherna«.

På en AIK-träning låg Jyrki Nieminen och halvsov i gräset. Tränaren röt: »Kom igen nu, vi har ju skotträning!« Jyrki tittade upp, ryckte på axlarna och svarade kort: »Jag kan redan skjuta.«

Det visar sig bara vara en i mängden av alla historier som Jyrki Nieminens lagkamrater minns.

Förre AIK-målvakten Bernt Ljung berättar om löpningarna runt Råstasjön. Det var vinterträning och Jyrki tappade 200 meter på lagkamraterna redan den första halvkilometern.

Annons

Förre högerbacken Göran Göransson minns en borta­match i Degerfors. AIK låg illa till i tabellen, ledde med 1-0 och behövde två poäng. Med bara minuter kvar fick man en frispark vid mittlinjen och Jyrki insisterade på att ta den. Finländaren dundrade en stenhård tåfjutt 70 meter bakom målet. »Vad fan gör du?« frågade Göransson ilsket. »Det tar tid att hämta bollen«, svarade Jyrki.

Det pratas om att en kontraktsbunden Jyrki senare lämnade HJK Helsingfors omklädningsrum efter match och kom tillbaka till sin bänk efter flera månader som om inget hade hänt. På frågan var han hade varit löd svaret: »Pissat«.

Och alla minns tipskupongen som Jyrki plockade upp ur backfickan under matcherna för att stämma av med arenans resultattavla.

Så berättar man om cigaretterna. Före avspark. I paus. Efter match.

– Fan vet om han inte rökte i duschen också. Och jag har aldrig upplevt någon som hade så bråttom efter träning. Vi hann knappt av plan förrän han hade försvunnit från anläggningen, säger Bernt Ljung.

Däremot vet ingen var Jyrki Nieminen finns i dag. Förre tränaren Bosse Petersson tror att Jyrki tränade finska damlandslaget i början av 90-talet. Göran Göransson är säker på att Jyrki också har coachat HJK Helsingfors. I övrigt; inte ett spår.

De säger att han inte var så meddelsam ens när de träffade honom varje dag i omklädningsrummet. De första åren satt han mest för sig själv och höll tyst. Mycket på grund av dålig svenska.

Vid ett träningsläger i Nice försökte rumskamraten Sven »Dala« Dahlkvist få in lagkamraten i gänget. Eftersom Jyrkis hustru var gravid frågade »Dala« om Jyrki skulle vara med vid förlossningen. Finländaren svarade inte med ett ord, reste sig och lämnade bordet.

Lagkamraterna undrade vad som tog åt honom, ryckte på axlarna och började prata om annat. Fem minuter – och flera samtalsämnen – senare återvände finländaren, knackade »Dala« på axeln och sa: »Nej.« Jyrki hade konsulterat sin finsk-svenska parlör.

Parallellt med alla dessa historier minns lagkamraterna finländarens insatser på planen. De hårda skotten, snabbheten och intelligensen.

– Han var en listig anfallare, gjorde mål på alla sätt. Det kunde vara enkla tåfjuttar, bara han fick in bollen, säger Göran Göransson.

Det här var en tid när Öster, Malmö FF och IFK Göteborg var giganterna, medan AIK försökte resa sig ur askan. Under Jyrkis första säsong 1979 åkte laget ur Allsvenskan och ordförande Lennart Johansson krävde omedelbar comeback.

Tränaren Bosse Petersson ville inget annat än att uppnå det målet men tyckte inte att spelarna visade tillräckligt bra inställning. Framför­allt var han besviken på Jyrki och den andra finländaren Atik Ismael. Petersson flög därför, utan spelarnas vetskap, till Helsingfors för att granska dem i annan miljö.

– I landslaget visade de en helt annan inställning, säger Petersson. »Så länge ni inte jobbar lika hårt i AIK kommer ni sitta på bänken«, sa jag till dem. Det var en vändpunkt. Efter det sprang Jyrki mer och han fick några fantastiska år i AIK.

Jyrki utvecklades vidare under Rolf Zetterlunds ledning från 1981 och framåt. 1983 var finländarens bästa säsong – AIK vann den allsvenska serien och Jyrki gjorde sju mål.

Annons

När 1984 års säsong var slut återvände finländaren till HJK Helsingfors.

– Efter det vet jag inte vad som hände. Jag har faktiskt ingen aning om vad han gör i dag, säger Bernt Ljung.

Telefonsamtal till HJK Helsingfors och det finska fotbollsförbundet ger inga besked. Märkligt eftersom mannen ändå satt spår i den finska landslagshistorien med 45 landskamper och nio mål, varav ett klassiskt mot England på Wembley den 13 oktober 1976.

Internet ingjuter visst hopp i sökandet. I korplaget FC Kynä spelar en Jyrki Nieminen som på lagfotot påminner om den förre AIK:aren. Lagledare Mika Wickström svarar att »this Jyrki is wrong Jyrki« men hoppas att han en dag ska få spela med »the real Jykke«. Mika noterar också, efter en Googlesökning, att även det finskspråkiga Internet är befriat på information om den riktiga Jyrkis förehavanden: »He is Mister Big Silence.«

Jyrki Nieminen

Född: 1951

Karriär: Salon Vilpas (1960-69), TPS Åbo (1970), Salon Vilpas (1970-75), HJK Helsingfors (1976-77), IFK Eskilstuna (1978), AIK (1979-84), HJK Helsingfors (1985-87).  Två finska guld samt ett finskt brons.  45 lands­kamper för finland

Allsvenskan: 95 matcher, 18 mål. Allsvensk
seriemästare 1983. Stora silver i grundserien 1984.

Gör i dag: Stadsplanerare i Vantaa kommun. Lever i samboförhållande och har en 27-årig son, född i Stockholm.

Efter ett par veckor har vi hamnat på högsta landslagsnivå. Assisterande förbundskapten Jyrki Helliskoski visar sig vara vän till namnen Nieminen.

En iskall vintereftermiddag möter jag Jyrki Nieminen vid Paavo Nurmi-statyn utanför Olympiastadion i Helsingfors.

Vi sätter oss i hans lilla Fiat, åker till ett närliggande hotell och slår oss ner i lobbyn.

– Egentligen var jag basketspelare, säger Jyrki. Fotboll spelade jag bara i division två med min moderklubb, men jag tränade inte på flera år utan studerade i stället. När jag var 25 flyttade jag till Helsingfors för att jobba. Då började jag spela i HJK.

En finländare bosatt i Eskilstuna tipsade honom om svensk fotboll, vilket ledde till att Jyrki 1978 öste in mål för IFK Eskilstuna i andradivisionen. Sedan började Jyrki förbereda flytten tillbaka till Finland – han hade bara ett års tjänstledighet från jobbet som stadsplanerare. Då ringde Bror Mellberg från AIK.

Jyrki värvades som hårdskjutande forward – men blev efter några år nedflyttad till vänsterbacksplatsen.

– Det var nog Bosse Petersson som ville tvinga mig att springa. Där hade man inget val när bollarna kom emot en.

Bosse säger att du var ett spelgeni och klarade alla roller.

– Jag har faktiskt spelat libero också. När jag flyttade från AIK tänkte jag sluta, men HJK tjatade och då fick jag inskrivet i kontraktet att jag bara skulle vara libero, så jag slapp springa. Vi vann två finska guld under mina sista tre år.

Vad har du gjort sedan dess?

– Jag tog finska damlandslaget 1989, och var assisterande tränare i U21 när Jari Litmanen och flera andra slog igenom. Sedan tränade jag HJK också. Nu är jag stadsplanerare i Vantaa kommun, utanför Helsingfors. Fotboll har jag inte jobbat med sedan 1997. I dag kan jag titta på match och bara njuta. En gång i månaden åker jag till London och ser Tottenham. Och varje sommar är jag i Stockholm och ser någon match.

Det finns många historier om dig – är alla sanna?

– En del är säkert det.

Kollade du tipset medan du spelade?

– Någon enstaka gång. När jag var back fick jag tid över om vi låg i anfall.

Vägrade du vara med på skotträning för att du redan kunde skjuta?

– Nja, det tror jag inte. Däremot bråkade jag med Roffe Zetterlund när vi sprang 800-metersintervaller. De andra fick flera minuters vila mellan loppen, men jag var långsam så varje gång jag kom i mål gick starten för nästa lopp. Då blev jag förbannad och vilade ändå.

Det sägs också att du har sagt: »Golf är bättre än fotboll för man kan röka under matcherna«.

– Det är mycket möjligt, jag rökte ju ett par paket om dagen. Nu har jag slutat.

Med vad?

– Att röka.

Annons

Efter två månaders jakt är det här det slutar; Jyrki Nieminen är rökfri.

Livets grundvalar skakas en smula, 55-åringen noterar min reaktion och säger med tröstande röst:

– Du vet, det kommer med åren. Man måste börja tänka på hälsan.