IFK Göteborgs ungdomsansvarige Roger Gustafsson brukar säga att »en talang är en spelare som orkar träna 10 000 timmar«. Det var hårt arbete som gav Gustafsson – då A-lagstränare – och hans spelare de stora Champions League-framgångarna på 90-talet. Det är samma hårda krav som nu – enligt Gustafsson – gett IFK Göteborg rykte om att vara bäst i Sverige på att fostra unga talanger.
Mathias Ranégie hade som tur var inte hört Roger Gustafssons krassa talangdefinition när han sprang ut på Hjällbovallen i september 2006. Mathias hade högst 500 träningstimmar i kroppen från de senaste sju, åtta åren. Ändå var IFK Göteborgs Thomas Gertmo – sportchefen Håkan Milds högra hand – på plats för att studera Mathias Ranégie. Mathias visste att även Öis, Häcken och Gais, ja till och med holländska Groningen och Heerenveen, intresserade sig för det här förortsderbyt i den svenska fjärdedivisionen.
Mathias tänkte på hur han lika gärna hade kunnat stå uppställd på andra planhalvan. Eller inte stått på planen överhuvudtaget. Gunnilse – dagens motståndare – hade varit på väg att skriva kontrakt med honom men backat ur eftersom de hört hur han var som ung. Inte heller Lärje/Angereds tränare ville ha honom till laget. När Mathias svarade med att dominera ett par testmatcher med Lärje körde styrelsen över sin tränare och gav Mathias ett kontrakt. De ansåg att hans kunnande på fotbollsplanen var viktigare än hans bakgrund.
Mathias kände direkt att han hade hamnat rätt. Han öste in mål och lyfte laget till tabelltoppen nästan på egen hand. Hemma på Bläsebovallen kunde han ofta höra åsikterna från supportrarna som stod bakom räcket som gick runt planen. Han lärde känna många av dem och visste att fotbollen betydde mycket i deras liv.
