Alkemisten

Det började med två apelsiner och två bananer en ovanligt kall decemberdag 2004 på Gardermoens flygplats utanför Oslo. Stabaek hade precis åkt ur Tippeligaen och klubbens sportchef Tom Schjelvan hade bjudit upp den nyss sparkade Landskrona Bois-tränaren Jan Jönsson till Oslo. Tom, som tre år tidigare hade sett en match på Landskrona IP och då imponerats av Janne – dels för att han gav så många unga chansen, dels för att han förespråkade en offensiv fotboll – ville övertygas en sista gång om att han var rätt tränare för klubben.

När de satt runt bordet i ett av flygplatsens konferensrum, sträckte sig Janne efter fruktkorgen. Han greppade två apelsiner.

»Jag har några enkla principer för hur jag vill spela fotboll. Vi ska ha två anfallare«, sa han och lade ut apelsinerna. »Den ena apelsinen, spetsapelsinen, ska springa i luckan. Den andra apelsinen ska möta, få bollen och spela igenom.«

Janne tog två bananer. »Bananerna ska ligga ute på kanten. Men ha frihet att gå in i planen när det passar.«