Text: Anders Bengtsson
Foto: Daniel Nilsson
Ur Offside 4-2019 (22 juli 2019)
Offside landade i Frankrike med blandade mästerskapskänslor: bra för utvecklingen att omvärlden har tagit in år av försprång. Men tråkigt för Sverige. Så skönt det kan vara att ha fel ibland.
Daniel stannar till på trottoaren när vi svängt upp från Seine och in på Rue du Pont Louis-Philippe. Vi befinner oss i Paris fjärde arrondissement när han stryker fingrarna över sin häl.
– Skoskav. Hur fan kunde jag köpa nya skor precis före avresan? Ska vi inte sätta oss och äta lunch nu?
– Bara lite till, säger jag.
Läsning på sajten och tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.
Beställ härTack för att du läser Offside. Din prenumeration hjälper oss att fortsätta leverera vår oberoende kvalitetsjournalistik – fri från spelbolagsreklam sedan vårt #spelstopp hösten 2018.
Inte prenumerant? Stötta Offside genom att prenumerera eller swisha valfri slant – varje bidrag förbättrar chanserna för fler starka berättelser från fotbollsvärldens alla avlägsna hörn.
Bli prenumerant! Läs på både web och papper.
Swisha! Skicka till 123 448 21 47
Hjälp fler att upptäcka det här reportaget.
Mejla redaktionen och berätta vad du känner!
Här nedan har vi samlat ett gäng reportage i samma kaliber.
Den ene jagade ett efterlängtat klubbyte, den andre sade upp sig från sitt drömjobb och den tredje sökte botgöring för sina synder. Offside följde tre män med motvind under EM i Kiev.
När A-landslaget såg som tröttast ut kom ett gäng nederlagstippade slynglar och gav supportrarna framtidshoppet tillbaka. Här är hela berättelsen om U21-landslagets osannolika EM-guld.
När EM startade bodde det en halv miljon människor i Sverige med rötter i något av de övriga 23 deltagande länderna. Vilka hejade de på? Och vad säger det om oss? Offside reste mellan hopp och förtvivlan i syfte att förstå vad några matcher kan betyda för känslan av samhörighet, stolthet och framtidstro.
Ministermord, genombrott och silvermedaljer – hela berättelsen om VM-veckorna 2003 som blåste nytt liv i Sverige.
Efter åtta år i landslagets tjänst var Anders Svensson färdigutbildad i Lars Lagerbäcks taktikskola, given i startelvan och återigen hyllad av supportrarna. Ändå slutade EM med tårar på Tivoli Neu Stadion i Innsbruck. Offside följde ett landslag som lämnade turneringen för tidigt – och en spelare som sörjde mer än alla andra när han insåg varför.
En morfinfylld entreprenör, krigshärjade flyktingar och festprissar från ett skatteparadis – det här var veckan då Östersund stod värd för ett världsmästerskap för de oönskade.
Det hade gått 16 svåra fotbollsår sedan VM-silvret 1958. Sverige hade blivit en C-nation i fotbollsvärlden. Då kom en ny generation som bröt med det gamla, på och utanför planen. VM i Västtyskland gav svensk fotboll nytt hopp.
Stjärnspelare som markerar status och förbundskaptener som vill lägga ut taktiska dimridåer – Jesper Högström förklarar varför det är en hel vetenskap att fördela 23 tröjor på lika många spelare.
Offside följde den gula skocken på fester och i husvagnar genom hela Frankrike för att reda ut: Vilka är ni egentligen?
En bänkad spelare bestämmer sig för att i hemlighet lämna truppen och resa hem. En malaysisk spelkung erbjuder svenskarna 20 000 dollar var för en läggmatch. Och fyra landslagsmän köper hattar med älghorn på, och skriker »Moooose!«.
Offsides VM-reportrar är på väg att hoppa av innan turneringen har börjat. De är dåligt förberedda, har skral reskassa och ser inget hopp för Sveriges landslag. Men endast de viljelösa talar om dåliga odds. Det här är sommaren då 23 svenska fotbollsspelare väljer den smala vägen.
Först tyckte många av spelarna att den var rätt töntig. Men låten växte på något sätt, dag för dag. Kanske för att refrängen stämde så väl in på hur turneringen utvecklade sig. När de välkända raderna pumpades ut ur högtalarna före Hollandsmatchen sjöng alla med i omklädningsrummet: »Ont, det gör ont, jag har klarat mig rätt länge, jag börjar bli van…«
I tolv år hade svensk fotboll väntat på ett VM – och när man väl tog sig dit hade man ett av världens bästa mittbackspar, två Europacupfinalister och ett nyfunnet stjärnskott till anfallare. Det fanns goda skäl att drömma om medalj.
Med Henke, Zlatan och Ljungberg i laget hoppades alla svenskar på stordåd i Tyskland. En osvensk optimism spred sig till supportrar, spelare och ända upp till landslagsledningen. Men VM 2006 blev ett VM som belönade realister och straffade drömmare.
Hösten 2010 var en 21-årig Albin Ekdal ensam svensk i en borttynande liga. Offside åkte till Bologna helgen då italienska Serie A återfick självförtroendet.
Emil Forsbergs tidigare lagkamrat åkte till Leipzig i hopp om att få svar på hur en tanig och oföretagsam yngling kunde bli en nyckelspelare i landslaget.
Simon Kuper berättar historien om hur en av världens största klubbar gav makten till en tystlåten argentinare.
På mindre än fyra år gick Ken Sema från ratad av IFK Norrköping-tränaren Janne Andersson till landslagsuttagen av samme man. Men räcker det med en allsvensk vår för att spela sig in i en VM-elva?
För de flesta svenskar är Roger Magnusson mest en bror till Benno. I Marseille talar man om honom som »en ängel som kom till staden och gav invånarna något att vara stolta över«. Hur kunde det bli så?
»Figo sätter händerna för öronen men kan inte blunda. Läktarna är tapetserade med 300-400 banderoller med hatiska budskap.« I nummer 4/2000 skildrade Offside Luis Figos återkomst till Nou Camp.
Hur ser man på rekordövergången i Neymars hemland? Vi bad Brasilienkännaren Sujay Dutt om en rapport.
Starka anklar, utvecklad bålstabilitet … Vi dissekerar fotbollsfenomenet Ibrahimovic.
Det svenska landslaget har utvecklats till en gnällig historia med ålderstigna spelare och opålitligt försvarsspel. Offsides Anders Bengtsson reste till norra Italien för att ta reda på om två unga mittbackar kan göra oss gladare.
Moestafa El Kabir lämnar aldrig allsvenskan bakom sig.
Inför EM 2008 träffade vi Fredrik Ljungberg i London för att prata om skadan som kändes »som bröstkorgen exploderade« och om hur han som lagkapten valde att tackla landslagets olika grupperingar.
Pontus Wernbloom har sagt adjö till Blågult, inte spelat fotboll på ett år och bosatt sig i ett grekiskt hus utan adress. Och han har inte pratat på länge.
Kaptensansvaret har inte alltid kommit naturligt för Magdalena Eriksson.
Inför sitt sista VM manar lagkaptenen Caroline Seger till realism. Men sina egna känslor kan hon inte lura. Det blir som vanligt himmel eller helvete.
Nyckeln till ett lyckat VM ligger lika mycket i att motverka brister som att utnyttja styrkor. Offside konfronterar Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson med fem orosmoln som talar emot en blågul framgång.
Olivia Schough sade njet när ryssarna viftade med sprutor.
Hanna Glas har drabbats av totalt tre korsbandsskador, varav två kanske ändå lett till en startplats i sommarens VM.
Ingen svensk klubb har så frekvent förknippats med matchfixning som Syrianska. Ingen rök utan eld eller orättvist utpekade? Offside ger sig in i en djungel av tystnadskultur, märkliga videoklipp och privatspanare i omklädningsrummen.
I många länder anpassar sig idrotten efter religionen. I det sekulära Sverige får troende spelare anstränga sig hårdare. Offside följde två av dem under en månad av fasta, gudstjänster och allsvenska toppmatcher.
När en kontroversiell klubb flyttade till Eskilstuna bestämde sig två unga killar för att bli engagerade supportrar. De visste inte vad som väntade dem.
»När jag får bollen försöker jag ta en bild med ögonen.« Arnór Traustason skojar inte när han pratar om att driva med bollen.
»När jag sitter med telefonen undrar frugan vem som är min älskarinna.« Christian Olofsson berättar om sin andra förälskelse: gräset på Olympia.
»Möjligen vill jag bevisa att ålder bara är en siffra.« Kjetil Waehler har blivit 43 men har inte gett upp hoppet om ett sista kontrakt.
»Det är speciellt när man har trevligt med en cypriotisk nynazist.« Spanjor på derbyresa.
Radiosportens expert intervjuar Balotelli i fantasin.
»Nej, det får bli övernattning på träningsanläggningen.« Andreas Brännström gör allt för att knäcka Varberg.
Den kan vara arg. Rolig. Absurd. Banderollen är mer funktionell på arenan än en löpstark tvåvägsmittfältare.
Varför är opinionsbildande idrottare storföretagens nya våta dröm?
Vem vill egentligen förknippas med »monstret« Neymar framöver?
På vilket sätt kan en svekfull övergång av din favoritspelare i sommar göra att du mognar som människa?