Publiken är fortfarande där, lika gulblå som före matchen. De ryska spelarna verkar skrika ännu mer än efter det avgörande 2-0-målet. Men Anders Svensson hör ingenting, han känner sig som i en ostkupa. Arenan kunde lika gärna varit öde och han den enda som var kvar.
När domaren blåste av var det som om alla muskler i överkroppen kollapsade samtidigt – han tvingades sätta händerna som stöd över knäna och så blev han stående, med blicken ner i gräset.
Anders får en tröstande klapp på axeln men vet inte vem som utdelar den. Där kommer en till, och ytterligare en. Han sätter sig ner på huk i stället och känner att någon rufsar honom i håret.
Prenumerera på Offside för 39 kronor per månad!
Läsning på sajten och tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.
Beställ härHar du redan ett konto? Logga in här! Fakturaprenumerant? Aktivera ditt konto
