Ensam kvar – EM 2008

Efter åtta år i landslagets tjänst var Anders Svensson f­ärdigutbildad i Lars Lagerbäcks taktikskola, given i start­elvan och återigen hyllad av supportrarna. Ändå slutade EM med tårar på Tivoli Neu Stadion i Innsbruck. Offside följde ett landslag som lämnade turneringen för tidigt – och en spelare som sörjde mer än alla andra när han insåg varför.

Publiken är fortfarande där, lika gulblå som före matchen. De ryska spelarna verkar skrika ännu mer än efter det avgörande 2-0-målet. Men Anders Svensson hör ingenting, han känner sig som i en ostkupa. Arenan kunde lika gärna varit öde och han den enda som var kvar.

När domaren blåste av var det som om alla muskler i överkroppen kollapsade samtidigt – han tvingades sätta händerna som stöd över knäna och så blev han stående, med blicken ner i gräset.

Anders får en tröstande klapp på axeln men vet inte vem som utdelar den. Där kommer en till, och ytterligare en. Han sätter sig ner på huk i stället och känner att någon rufsar honom i håret.

Det här var hans 93:e landskamp och den tyngsta någonsin. I 94 minuter har han jagat ryssar runt mittplan, det har känts som han haft tre spelare mot sig i varje situation. Och bollkontakterna var så få att han nästan minns dem allihopa.

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Berättelser från världens största sport. Bli Offsidemedlem – läs och lyssna på Sveriges bästa fotbollsjournalistik.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 30 november 2017 och uppdaterad 11 april 2022. Artikeln är skriven av .