»Jag har inget att skylla på om jag misslyckas. Men det tänker jag inte göra«

När Djurgården presenterade en ny tränare undrade omgivningen hur han, som enbart har slitit i mindre klubbar, skulle klara trycket i en större förening. Özcan Melkemichel tänkte på sitt liv och log inombords.

Södertälje centrum är täckt av ett tunt snölager och de friska västvindarna får de tre minusgraderna att kännas betydligt kyligare. På parkeringen intill järnvägsstationen väntar Özcan Melkemichel i den tjänstebil som Djurgårdens IF precis har försett honom med. Värmefläktarna jobbar för fullt inne i kupén. Özcan behåller ändå den svarta dunjackan på bakom ratten.

– Är det för varmt i bilen? frågar han. Det är jag som vill ha det så här varmt. Jättevarmt vill jag ha det. Jättejättevarmt. Det är konstigt, trots att jag har bott här sedan jag var sju vänjer jag mig aldrig riktigt vid vinterkylan.

Annons

Han styr bilen bort från stationen. Det har gått två veckor sedan han presenterades som ny A-lagstränare i Djurgården. Den första kontakten togs i oktober, när Özcan var på väg att föra upp AFC United i Allsvenskan. När Bosse Andersson ringde trodde tränaren att samtalet gällde någon av hans spelare. När Özcan förstod att det rörde honom själv blev han glad.

– Det var min första reaktion. Glad. Och stolt. Stolt över att Bosse och de andra noterat jobbet jag hade gjort både i Syrianska och AFC. Men också stolt över att de ville ha tränaren Özcan.

Vad menar du med »tränaren Özcan«?

– Nämen du vet. Bilden av mig utåt … det är inte många som har pratat om hur jag är som tränare. Man pratar om andra saker istället.

Han avslutar meningen där, men det är inte svårt att gissa vad han tänker på. Hans enda riktiga offentliga utbrott, en känslofylld intervju efter en Syrianskaförlust mot Helsingborgs IF som avslutades med att Özcan skrek och slet av sig hörlurarna, har förföljt honom i medierna sedan 2011 – trots att han redan dagen efter bad om ursäkt på klubbens hemsida. Därutöver har han sin framtoning. Han svär ganska ofta. Röker ibland. Han är den enda allsvenska tränaren med långt hår. Dessutom tvingas han emellanåt stå till svars för sin bror Bülent Aslanoglus kriminella handlingar. För närvarande sitter Aslanoglu häktad i Frankrike, misstänkt för att ha smugglat in ett stort parti kokain i landet. Özcan har inte haft någon kontakt med sin bror på många år. »Jag är jag och brorsan är brorsan«, sade han i början av december när Aftonbladet påminde honom om Aslanoglus vägval.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?