Landslagets första, stapplande steg

Berusade spelare, »föga gentlemannalika« Norgehån och en infekterad osämja mellan göteborgare och stockholmare. Det svenska landslagets första, stapplande steg beskrivs av Jesper Högström i boken Blågult – historien om Sveriges herrlandslag i fotboll.

1908–1916

Det var en ljum sommarsöndag och engelska flottan var på visit i Göteborg. Lokaltidningarna frossade naturligtvis i det celebra besöket, men dagens stora nyhet i Sverige var att logementfartyget Amalthea, som låg i Malmö hamn med engelska strejkbrytare i den pågående stuveri­konflikten, under natten utsatts för ett sprängattentat. Den 34-årige småbarnsfadern Walter Close hade dödats, förövarna befann sig fortfarande på fri fot och den nytillträdde kung Gustaf V hade omedelbart begett sig till Malmö Allmänna Sjukhus för att besöka de skadade. Uppenbarligen var det extrema vänstersocialister som låg bakom dådet – det skulle bara dröja ett par dagar innan den 21-årige skräddarlärlingen Anton Nilsson och hans två kumpaner anhölls – men högerpressen tog tillfället i akt och lade skulden på arbetarrörelsen som helhet. Det var, menade Svenska Dagbladet, »den avsiktliga hotfullheten i den socialdemokratiska agitationen, som resulterat i att onda andar släppts lösa, hvilka ej åter låta sig fängslas och beläggas med insegel.« Högertidningen hade medicinen klar: »Mot den anarki, som nu lyfter sitt hufvud, står samhället skyddslöst, om icke kraftiga maktmedel tillgripas som ovillkorligen tvinga till respekt för lag och ordning.«

Transportarbetareförbundet i Malmö uttalade å sin sida »sin bestämda förkastelse över denna råa och meningslösa förbrytelse, som våra fiender naturligtvis komma att utmåla till skada för de organiserade arbetarnas sak.«


Prenumerera på Offside för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto