Skördetid på Anfield

På förmiddagen den 11 januari i år stod Jürgen Klopp i ett konferensrum på andra våningen i ett hotell med utsikt över Themsen. Framför honom satt hans spelare som senare på kvällen skulle ta sig an Tottenham Hotspur i den 21:a omgången av Premier League. Nu skulle de få de sista taktiska instruktionerna. Strax innan tränaren inledde sitt snack insåg han att han hade varit i exakt det rummet en gång förr, att möblerna inte bytts ut sedan han 51 månader tidigare på samma hotell ställde sig upp för första gången som Liverpooltränare för att prata med spelarna inför en match. Då slutade matchen mot Spurs 0–0 och Liverpool lämnade London den dagen som ligatia. Den här lördagen skulle man vinna med 1–0 och åka hem som ligaledare med en marginal på 14 poäng ner till Manchester City, som hade en match mer spelad. Segern innebar att Liverpool hade tagit 61 av 63 möjliga poäng, något inget annat lag någonsin lyckats göra i någon av de fem största ligorna.

»Även van Dijks backkollegor har på några år gått från bra eller lovande till att vara bland de bästa i världen.«

Den som vill kan peka på den trupp som Klopp hade att tillgå till 0–0-matchen hösten 2015 för att poängtera hur mycket som har hänt under hans tid i klubben. Då hette spelarna Adam Bogdan, Connor Randall, Carlos Teixeira, Jerome Sinclair, Joe Allen och Jordon Ibe. I dag är flera av dem lika långt från en bänkplats i ett Premier League-lag som Johan Oremo.

Att Pep Guardiolas City – de enda som rättvist kan jämföras med Klopps Liverpool utifrån perspektivet att de är den enda av toppkonkurrenterna som varit sin tränare trogen i fyra år – har spenderat fyra miljarder kronor mer på spelare (»net spend«) sedan januari 2016 säger också sitt om Klopps förmåga att renovera, och utveckla, en trupp.