Peter Fröjdfeldt stånkar i takt med pedaltagen. Det vinande ljudet från motionscykelns hjul tränger igenom Anastacias sång från den bärbara PC:n. Klockan är fem på eftermiddagen och det skymmer utanför fönstret där snön ligger i meterhöga drivor.

Sovrummet i familjen Fröjdfeldts tvåvåningshus i Eskilstuna utgör tillfälligt gym. Peters försäsong följer tredagarsintervaller med träning i två dagar, vila en. Träningsdagar brukar han löpa i sju kilometer för att sedan trampa i 45 minuter på cykeln. I år har vintervädret för det mesta satt stopp för joggingturen. Därför har han spenderat extra mycket tid på övervåningen i den gula villan.

På ena sovrumsväggen sitter ett inramat diplom. »Årets domare 2004« – en utmärkelse där de allsvenska tränarna utgjorde jury. Där hänger också en löpsedel: »Toppdomare i Eskilstuna dödshotad – skyddad av polisen«. Det bästa och det sämsta med domaryrket.