Svante Hildeman är 27 år, uppväxt i Åhus och målvakt i Landskrona BoIS i Superettan sedan 2021. Det här är hans första text i Offside.
En förmiddag i början av mars sitter jag på Citadellkonditoriet i Landskrona med en kopp kaffe på glasbordet framför mig. Det är en av de första vårdagarna för året, kanske den allra första, och på uteserveringen är jag skyddad från vinden. Det är onsdag, vilket innebär att jag är ledig från träning. Helst hade jag velat vara på ett jobb, men arbetssökandet går segt sedan min anställning som skolkurator tog slut. När vi adderade förmiddagsträningar i laget gick det inte längre att arbeta åttio procent, och arbetsmarknaden svämmar i dessa tider inte över av fyrtioprocentiga tjänster. I Superettan är det svårt att leva på lönen, men det är också svårt att hitta ett jobb som inte krockar med träningar och matcher i både Superettan och U21-serien.
Inom mig har jag två röster. Den ena säger att jag är kräsen, att jag borde ta ett lagerjobb eller åtminstone anmäla mig till kommunens vikariebank. Den andra påminner mig om att mina 264 högskolepoäng (och 304 122 kronor i CSN-skuld) borde kunna leda till något som stimulerar mig.
Parallellt med bryderier kring min allt mer akuta ekonomiska situation närmar sig premiären av Superettan. Det är en knapp månad kvar till bortamatchen mot Sundsvall och om fyra dagar ska vi möta Örebro i den sista matchen av Svenska cupens gruppspel. Jag må ha tillbringat hela fjolåret på bänken, men jag gjorde en bra match i segern mot Brommapojkarna förra helgen. Dessutom klev min konkurrent av träningen i går med en liten skadekänning. Kan det vara så att jag startar i helgen? Det var sådana funderingar som drev mig ut på promenaden till kaféet där jag nu sitter och lajvar fotbollsproffs.
