Ett av Filippa Angeldahls första minnen av Nathalie Björn är när hon frågade sin kompis vad hon hade gjort på läppen. Nathalie uppskattade inte frågan. Det lilla födelsemärke som fanns där var inget hon var stolt över.
– Du blev så sur att du tog ett papper och viftade in det i mitt öga, säger Filippa.
– Inte med flit, säger Nathalie. Men det hände.
– Det började i alla fall svida ordentligt. Alltså, jag blev så lack.
Båda skrattar. Klockan är halv nio på kvällen och det återstår några dagar tills EM-truppen ska samlas. Kvällssolen träffar de två landslagsspelarna där de sitter på Årsta IP:s lilla träläktare i Uppsala, framför fotbollsplanen där Vaksala SK:s herrlag håller på att avsluta ett träningspass.
– Vi hängde här otroligt mycket när vi var små, säger Nathalie.
– På sommarlovet drog vi ner till planen och spelade från morgon till kväll, säger Filippa. Vi fick en tjuga var hemifrån så att vi skulle klara oss.
– Cyklade till »Donken« fem minuter bort …
– Två cheeseburgare …
– Sedan tillbaka för att träna mer fotboll.
Du har väl inte missat?
