Alexander Axén om problemspelare

Som tränare i Europas 28:e bästa liga kan du inte värva stora stjärnor, utan tvingas istället att arbeta med det du har. Offside frågade Gais tränare, expert på att få notoriska strulpellar att prestera, hur han bär sig åt.

Vad är en problemspelare för dig?

– En spelare som inte får ihop helheten. Han kanske bara tänker på sig själv eller missköter sig vid sidan av planen. Jag hatar ordet talang. När någon får itutat i sig som barn att han är en stor talang ställer det till problem. Det är oftast de som tror att de ska få en lätt väg mot toppen som inte förstår sättet man måste träna och leva på.

Nordin Gerzic gör succé i Allsvenskan och han lyfter fram dig som den största anledningen till att han blev elitspelare. Vad hjälpte du honom med när du hade honom i ­Rynninge?

Annons

– Jag såg att Nordins problem inte berodde på elakhet. Det handlade om att det var saker som han inte tyckte var viktiga, och han fattade inte heller att tränare och lagkamrater tyckte att de var viktiga. Folk omkring laget sa: »Tänk om han bara kunde kämpa lite mer, lära sig lagspel och försvarstänk.« Då sa jag: »Om han gjorde det, skulle han inte spela med Rynninge i division två.« Det var när Nordin själv förstod det som han blev bra.

Det påminner om Mervan Celik som du har i Gais nu. Han har hållit på med överstegsfinter vid mittlinjen i flera säsonger, men i år kämpar han ända ner till egen hörnflagga för att vinna boll. 

– Ja, vi har rykt ihop flera gånger, och varit på gränsen att behöva skiljas åt. Ryker en spelare för mig så ryker han, men så länge jag ser möjligheter är jag aldrig långsint. Med Mervan handlade det om att han behövde fatta att jag inte sa åt honom att försvara bara för att jag ville jävlas med honom. Mervan var emot försvarsspel.

Hur kom han till insikt?

– Jag använde Cristiano Ronaldo när han spelade i Manchester som exempel. Jag visade hur han kunde bli en stor stjärna där genom att sluta vispa runt. Mervan vill gärna ha kvitton på att han blir bättre. När väl polletten trillade ner och han provade att jobba hemåt upptäckte han att publiken jublar om han täcker ett inlägg. Och när han vinner boll kan han göra det han tycker är roligt med den – gå till anfall.

Eric Bassombeng gjorde sig omöjlig i Örebro genom att skolka från träningar och ställa till med skandaler. När de inte ville ha honom kvar ringde han dig och tiggde om att få komma till Gais. Varför?

– Det klickade mellan oss direkt när han kom från Kamerun till Örebro. Jag kan inte många ord franska, men jag kan räkna och säga höger och vänster. Så när jag var med på träningarna slapp han vara den som stack åt vänster när de andra sprang åt höger. Och jag satte honom i kontakt med Benny Lennartsson, som pratar flytande franska.

Har han slutat att vara en problem­spelare hos Gais?

– Nej, han är inte klockren här heller. Det blir alltid någon incident kring honom varje säsong. Då handlar det om att lyfta det i gruppen, utan att hänga ut spelaren, och få de andra spelarna att förstå vad som hänt innan det blir ett problem.

Álvaro Santos kallas »den lata köttbullen« av öisare och Öis ordförande dömde ut honom som överviktig. Det är inte bilden man får av honom i Gais.

– Det var många som sa att han är för gammal också, när jag tog hit honom. För dålig, det kan jag köpa som argument, men åldern är oviktig. Och fet? Álvaro har en rund kroppstyp, men han är en enda stor muskel. I Öis kände de sig tvingade att spela honom, för att de var desperata och ville tillbaka till Allsvenskan. Men det går inte att spela en skadad spelare. När han kom till Gais i vintras sa vi att han skulle jobba för att vara fit till premiären. Han tyckte att det kändes bra, särskilt efter att han gjort två mål mot Trelleborg, och ville köra på nästa match. Då sa jag: »Det är viktigare att du håller hela säsongen än att du spelar två matcher samma vecka.«

Har du något universalknep för att få ordning på struliga spelare? 

– Nej, det är olika grejer med varje individ. Men jag har stor nytta av att jag, innan jag blev tränare på heltid, jobbade på en skola i Örebro med unga killar som hamnat snett. Det finns stora likheter mellan en skolklass och ett fotbollslag. Jag lärde mig att ha tåla­mod, att gå framåt sakta.

När ger du upp dina försök att få fason på en spelare?

– Det kan vara sportsliga grunder. Det är dags att skiljas åt om det kommer till en punkt där en kille inte platsar fastän han gjort allt på max för att förbättra sig. Och när det gäller problem utanför planen finns det en gräns där jag slutar se problem som en möjlighet.

Annons