Filip Rogic om att dyka upp sent

Inte ens den mest pessimistiska örebroaren kan i år överväga att lämna arenan före slutsignalen. Inte så länge mittfältaren Filip Rogic finns på planen.

 Vad är »Rogic Time«?

– Det började som ett skämt i laget om att jag loggar in först när det är tio minuter kvar och ofta gör mål då. Typ: »It’s Rogic Time!« Sedan skrev Nerikes Allehanda om det och grejen växte. Nu får jag höra att det är »Rogic Time« oavsett när under matchen jag gör mål. Jag har tappat kontrollen över uttrycket.

Tre av dina åtta tävlingsmål i fjol kom på tilläggstid. Mer än hälften gjordes efter minut 83. Vad är din förklaring?

Annons

– Det är ingen slump i alla fall. Om man som mittfältare ständigt tar löpningarna in i straffområdet kommer chanserna till slut. Sista tio blir många motståndare trötta. Då uppstår ytorna i boxen för den som orkar löpa. 

Blir du inte trött?

– Jag är rätt löpstark. Och gammal forward. Lite målsinne skadar inte heller.

Man kan också fråga sig om du är trögstartad – bara ett mål på 32 förstahalvlekar förra året.

– Så kan det vara. Men det finns många bra lag i Allsvenskan som är skickliga taktiskt och krymper ytorna. Grejen är att jag inte är så snabb och då är det svårt när motståndarna ligger rätt i sina positioner. Det är mot slutet, när de öppnar upp sig, som vi lite sämre killar får mer gräs att jobba med.

Får du mindre bevakning offensivt i och med att du inte är forward?

– Definitivt. Först gäller det att löpa ifrån »sin« mittfältare. Då uppstår ofta förvirring i det andra laget. Backarna fokuserar på våra anfallare och räknar med att mittfältet ska ta hand om mig. Samtidigt som mittfältet tänker: »Backarna har väl koll på honom?« Man glöms bort lite.    

Din tidigare lagkamrat Nahir Besara påstod i Nerikes Allehanda att du är »den bästa boxspelaren som inte är en boxspelare«.

– Besara är en smart kille. Säger han så, måste det vara så.

Borde du inte spela högre upp i planen?

– Jag hade nog klarat mig som forward också, men jag gillar mer att springa över hela planen. Det är roligare att spela både försvar och anfall. Där uppe kan man bli lite isolerad. Det är bättre att komma i en andravåg och dyka upp från ingenstans.

Hur tränar man på det?

– Jag har jobbat mycket med tajmning, att komma med fart när någon på kanten har bollen och ska slå in den. Och alltid avslut på ett tillslag. Jag och Besara nötte det mycket efter träningarna. Med tajmade löpningar kan man göra mål som ser enkla ut. Jag satte till exempel två straffreturer förra året. Den som ser det på TV tänker väl att jag har tur som råkar få bollen rakt på mig. Men om jag är först in i boxen med fart när de andra står på straffområdeslinjen – då är det inte tur att jag får bollen vid en retur. 

Var placerar du dig när Örebro får straff?

– Många står på linjen för att vara så nära som möjligt. Jag startar istället en bit ifrån så att jag redan har fart när jag passerar linjen. Det enda jobbiga är om skytten börjar finta och ha sig, men det har inte hänt i ÖSK.

Annons

I år får du kanske räkna med mer bevakning?

– Kanske, men alla lag scoutade oss noggrant förra året också. Och de flesta fokuserar mest på sitt eget spel – ingen anpassar sig efter Filip Rogic. Om vi spelar ett bra anfallsspel kommer jag att stå för en hel del mål i år också.

Finns det någon annan spelare i Allsvenskan som du känner igen dig i?

– Det finns många duktiga mittfältare som gör poäng för sina lag. Men de är kanske mer renodlat offensiva eller … nej, jag ser ingen som är jättelik mig i spelstilen. 

Internationellt, då?

– Kom igen, man ska inte jämföra sig själv med någon stjärna i de stora ligorna när man spelar i Allsvenskan. Det blir bara pinsamt. 

Besara jämförde dig med Filippo Inzaghi.

– Besara är den ende som får prata så där om mig.