Foto: Bildbyrån

Hans Eskilsson om att inte släppa taget

Som spelare fick han betalt för att kuska på bortamatcher över hela Europa. I dag betalar han för att fortsätta resa runt mellan världens fotbollsarenor.

Du listar alla matcher du har spelat, tränat och sett i ett exceldokument. Varför?

– När jag var på U17-VM i Förenade Arabemiraten 2013 gjorde Patrick Ekwall en intervju med mig och frågade hur många arenor jag varit på. Jag hade inte koll och började sammanställa ett dokument där jag fyllde i resultat och publiksiffror för alla matcher. Jag höll på nästan dygnet runt, det tog tre veckor, men nu är det bara att fylla på efter varje match.

Det låter lite knäppt. Har du alltid varit en nörd?

Annons

– Innan jag lärde mig skriva dikterade jag träningsdagbok för mamma. När jag var sju år började jag själv anteckna hur träningarna i fotbollsskolan hade gått och hur många mål jag gjort. Som 14-åring var jag Norrlandsmästare i flipperspel. Ett tag hade jag Sveriges tredje största ölburkssamling. Jag har alltid gjort saker helhjärtat.

Enligt exceldokumentet reser du en hel del. Förra året såg du 86 matcher i 12 länder. 2013 blev det 95 matcher i 16 länder.

– Jag gör runt femton resor per år. Nu i sommar har jag varit i Polen tre gånger. Stämningen på de polska arenorna är fantastisk, näst bäst i Europa efter Tyskland. Förra året var jag i Spanien och såg fem matcher på fyra dagar. I Argentina såg jag 14 matcher på elva dagar. Utöver resorna ser jag väldigt mycket fotboll hemma i Stockholm och en hel del på TV.

Vad är det du söker?

– Runtom i Europa finns massor av groundhoppers som åker långt och ser en division 4-match bara för att bocka av en arena. För mig är spelet det intressanta. Jag ser hellre Dortmund 25 gånger än 25 division 4-matcher på olika arenor. Jag älskar att se lagen i de högsta ligorna spela och samtidigt få en bild av klubbarna.

Hur har du råd att resa så mycket?

– Efter min spelarkarriär blev jag tränare. Sedan var jag pokerproffs i åtta år. Nu brukar jag säga att jag är livsnjutare. Det är inte så att jag har mängder av sparade pengar, jag har snarare väldigt låga utgifter. Jag reser som en luffare i praktiska kortbyxor, och så har jag minimal packning, bor på billiga hotell och går aldrig på krogen.

Det låter som att du väldigt gärna skulle vilja jobba med fotboll igen.

– Hammarby frågade faktiskt för några år sedan om jag ville bli chefsscout. Men då var jag pokerproffs och tackade nej. Nu är det ett annat läge. Om det skulle dyka upp en möjlighet för mig att fortsätta resa och samtidigt lämna rapporter till en klubb om någon särskild spelare, skulle det vara intressant. Men jag vill inte ha ett heltidsjobb. Jag vill ha frihet.

Får du gratisbiljetter?

– Jag som ser så många matcher kan inte lägga tusen spänn per biljett, så jag har skaffat många knep för att få tag i billiga biljetter. När jag såg Fenerbahçe i Turkiet visade jag några bilder på mig och Kennet Andersson, det räckte för att jag skulle komma in gratis. Ibland visar jag bilder från min egen karriär, då skäms jag lite, men det har funkat. Jag är rätt bra på att knyta kontakter och har många kompisar på Facebook som hjälper mig med biljetter. Häromdagen träffade jag Martin Pringle och en kompis till honom som visade sig vara agent i Indien. Han var väldigt imponerad av mitt exceldokument och det verkade som om han kan hjälpa mig med ingångar där. Genom åren har jag också blivit något av en expert på att resa.

Ge mig några tips!

– Se många matcher under samma resa. Ruhrområdet är en bra destination. Där finns Bayer Leverkusen, FC Köln, Schalke 04, Borussia Mönchengladbach och massor av lag i andradivisionen med fantastiska arenor. Tyskland är dessutom prisvärt, till skillnad från Premier League där det inte går att hitta billiga biljetter längre. Jag köper biljetter i en biljettlucka eller av personer med årskort, de brukar stå utanför och sälja. En annan lärdom är att man inte behöver gå på fina restauranger för att äta god mat. Bäst äter man oftast på gatan. Jag äter alltid rejäl frukost så att jag står mig länge, helst på hotellet om det ingår, annars går jag till en mataffär och köper serranoskinka, frukt och grönsaker och äter på någon parkbänk medan jag tittar på folk.

Du arbetade trots allt med fotboll i tjugo år. Har det aldrig varit lockande att bara släppa taget?

– Fotboll upphörde inte att vara mitt största intresse bara för att jag slutade spela. Listorna på fotbollsarenor och städer jag vill se växer hela tiden. Jag har analyserat livet och kommit fram till att man inte ska vänta med något. Det finns ett uttryck jag gillar: »Den sista skjortan har inga fickor.« Man tar inga pengar med sig in i döden. Man får passa på medan man kan.

Annons