I fjol hade ni avsevärt färre allvarliga skador än era allsvenska konkurrenter, endast två spelare var borta mer än en månad.
– Jag följer inte statistik på det sättet, men jag vet givetvis hur det såg ut för oss med belastningsskador.
Flera spelare har sagt att ni tränar annorlunda jämfört med andra elitlag. Inga skivstänger, ingen löpning och få komplexa övningar. Är det förklaringen?
– Jag vill ju tro att det finns ett samband mellan vårt upplägg och antalet tillgängliga spelare. Vi verkar inom en väldigt trendkänslig bransch där det hela tiden kommer nya rapporter om återhämtningstid, träningsupplägg och belastningsrelaterade skador. Jag tror inte att vår väg är den enda rätta, men vi har valt en och vi är konsekventa med den.
Så vad gör ni?
– Det är inga hemligheter, metodiken kallas »taktisk periodisering«. I enkla termer kan man säga att det handlar om att man anpassar träningsverksamheten utifrån tanken att hjärnan och musklerna samarbetar. Är man trött i huvudet tar man sämre beslut. Man lyssnar inte på sin egen kropp, och gör man inte det ökar skaderisken.
Hur ser det här ut i praktiken i J-Södra?
– Vi vilar alltid dagen efter en match. Dag två är det lättare återhämtning, korta övningar som kräver mindre mental aktivitet. Spel två mot två, kanske tre mot tre. Man ska knappt behöva tänka. Vi vill alltid ha fullt fokus, därför tränar vi mindre komplext. Den tredje dagen ökar vi en aning och när vi nått dag fyra har hjärnan återhämtat sig från föregående match. Först då växlar vi upp. Då spelar vi på större ytor, då blir det betydligt fler beslut för spelarna att ta. Vi talar om att spelarna ska vara agerande snarare än reagerande. För det krävs det pigga hjärnor.
Hur kom du fram till att det här var något som passade dig?
– Jag nådde aldrig högt själv som spelare, men jag minns ju hur det var dagarna efter en match. Man orkade knappt ta till sig instruktioner. Oavsett om det är division fem eller Allsvenskan så sitter en match i ganska länge. Man utsätter sin hjärna för mycket stress. Känslorna från matchen, oavsett om man vunnit eller förlorat, tar man med sig ut till träningarna i veckan som följer. Sömnen påverkas, känslorna går upp och ner och allt påverkar muskelrörligheten. Har man sovit dåligt ökar risken för att du trampar snett på träningen.
Du måste skaka på huvudet när du hör tränare prata om att »öka träningsmängden«.
– Nej, inte alls. Det finns klubbar som tänker helt annorlunda jämfört med oss och som ändå har få skador. Men vi tror att om man är tydlig i hur man vill spela så anpassar sig kroppen efter ens specifika spelsätt. Därmed anpassar man träningen så att det passar just de muskler som ens spel kräver.
Några J-Södra-spelare har också påpekat att du är väldigt noga med att man ska berätta om man känner sig sliten, både fysiskt och psykiskt.
– Det där är jätteviktigt för oss. Vi måste skapa en miljö där man vågar säga ifrån om något känns fel. Carlo Ancelotti sa det så bra en gång: »Fotboll är det viktigaste av det oviktigaste.« Jag har bara en regel som jag räknar med att spelarna följer och den handlar om att familjen alltid kommer först, sedan fotbollen. Man kan ha separerat från sin tjej och kanske påverkar det ens sömn, ens tillstånd. Då är det bra för både oss i tränarteamet och spelaren att alla vet detta. Jag ger gärna en spelare ledigt en eller två dagar om det behövs. Inga problem.
Finns det inte en risk att spelare utnyttjar din lyhördhet? Någon kanske hellre tar en massage i omklädningsrummet än springer runt i minusgrader i februari.
– Jag kan inte misstro spelarna. Jag vet att vi har en grupp där alla vill vara med i lagets utveckling. Skulle vi ha en spelare som »skolkar« vill jag tro att spelaren också är klok nog att inse att han tappar jämfört med den som faktiskt tränat. Och alla spelare på den här nivån vill spela matcher.
Du var samordnare på en ostfabrik i dina yngre dagar och en av dina anställda var din bror Tommy, i dag anfallare i J-Södra. Var du lika lyhörd när han klagade över hur »jävla ont det gjorde i hans fingrar när han hanterade Goudaostarna«?
– Haha. Jag vet inte vad jag sa till honom. Men jag minns att det var några som klagade över att deras arbetsuppgifter var enformiga. Då såg vi till att man roterade runt lite mer i fabriken.