Har du alltid gillat att slå frisparkar?
– Det började i Djurgården 2002. Vi var på träningsläger i Holland och Zoran Lukic sa till mig att gå vid sidan av och lägga frisparkar på Andreas Isaksson. Jag kommer ihåg det ögonblicket så väl; hur planen såg ut, hur Zoran ställde upp muren, hur jag sprang fram till bollen och satte den direkt och blev förvånad. »Om ›Isak‹ har problem lär ju andra också ha det«, tänkte jag.
Du hade ingen aning om att du var en bra frisparksskytt?
– Faktiskt inte. Om jag hade missat första hade jag nog bett Zoran om ursäkt och gått därifrån – jag var rätt nervös för honom, alltså. Men nu satte jag de där bollarna och i första derbyt mot AIK fick vi frispark efter fyra minuter. Jag tänkte: »Shit, jag kommer att göra mål.« Så säker var jag. Jag la den – målvakten stod helt still och såg bollen gå i mål.