Din andra tweet undertecknade du »En fotbollsälskare«. På vilket sätt älskar du fotboll?
– Det är lite som om du jämför med ditt jobb. Hade du tyckt att det var tråkigt så tro fasen att du inte hade velat fortsätta göra det. Om jag hade tyckt det hade jag bara lagt av, »nu skiter jag i det här«. Jag drivs av passionen och att man ska tycka att det är roligt.
Hur har man roligt på planen, då?
– Man får inte missförstå det och tro att det ska vara ploj. Men du måste känna att det ska vara kul att komma ut och spela fotboll. Om du spelar i ett lag som förlorar alla matcher så fattar man ju automatiskt att det inte är så jävla roligt. Om man kan spela en match, dominera den fullständigt och kliva av och känna att man varit överlägsen sina motståndare – det är klart att man mår extra gött.
Spelmässigt, vad är roligast?
– Vad tyckte du var det bästa på träningen när du var tolv år? Jo, att spela tvåmål.
Vad är tråkigt?
– Jag älskar inte att nicka och när man har hållit på med fotboll så länge är man inte så pigg på träningen varje dag. Ibland känner jag bara: »Fy fan, vad seg jag är!« Men det roliga i att spela fotboll tar över ändå.
Vad är viktigast, att vinna eller att ha kul?
– En gång fick vi stryk med 6–0 av Malmö FF i Pojkallsvenskan med Värnamo. Vi spelade kanske inte på bästa sättet för att vinna, men i dag är vi ändå sju spelare från det laget som spelar på elitnivå. Jag tror att MFF har en. De spelade som ett seniorlag och var jätteduktiga taktiskt, medan vi sprang runt och passade bollen och försökte göra grejer.
»Göra grejer«?
– Jag tror inte att Messi och Neymar har blivit så bra på att dribbla för att folk sagt att de inte får dribbla. En ungdomstränare som säger »du får inte«, eller »det är fel« – det finns bara inte i min värld. Det handlar om att du ska lära dig själv. Att känna en frihet.
Då tycker du inte om José Mourinhos Manchester United?
– Jag brukar inte ha synpunkter på speciella tränare och lag, men spelarna i United hade hellre spelat i City. Det kan jag nästan garantera dig.
Du måste välja: Spela »tråkigt« och vinna eller spela »kul« och förlora?
– Jag tycker att det är svårt att spela tråkigt. Vad innefattar det egentligen? Jag har aldrig haft några synpunkter på vad tråkigt spel är utan bara på vad jag tror är den mest vägvinnande fotbollen. Men om spelarna har pisstråkigt garanterar jag att man inte vinner matcher.
Mikael Stahre brukar säga: »Bra är alltid kul, men kul är inte alltid bra.« Du håller inte med?
– Jag förstår vad han menar i alla fall. Det roligaste är ju när man själv har bollen och får göra sina medspelare bra. Samtidigt måste man göra saker som man själv inte alltid tycker är så jättekul.
Har du haft någon tränare som gjort det extra kul att spela?
– Jag kände en enorm glädje för fotbollen i början av min tid i Heerenveen. Jag ser den perioden som den hittills bästa i min karriär. Jag kunde springa runt och tappa bollar på träningarna, men jag fick aldrig höra något om det. Första matchen jag spelade var jag bäst på plan. Hade jag istället haft någon som var på mig hela tiden är jag övertygad om att jag inte hade varit det.
En ankelskada satte stopp för det roliga där. Var hade du varit utan den?
– Jag hade ju inte suttit här i alla fall. Det tror jag inte. Men allt kan man tyvärr inte påverka och just då var fotboll kanske inte det roligaste jag visste.
Men nu är det kul igen?
– Ja, jag tycker att jag just nu är i en form som närmar sig den jag hade när jag »peakade« i Nederländerna. Efter min operation visste jag inte om jag skulle kunna fortsätta alls. Nu trivs jag superbra i Norrköping och kommer jag upp på en högre nivå dyker säkerligen alternativ från större ligor upp. Det tror jag fortfarande att jag har kvalitet för.