Reportaget om Gustav Lundgren finns med i kommande nummer av Offside.
I landslagets omklädningsrum drog lagkaptenen Victor Nilsson Lindelöf fram en stol till mitten av golvet. Nu var det dags. På den skulle färskingarna upp och sjunga varsin låt.
Novemberlandskampen mot Slovenien hade just tagit slut och en av de mörkaste svenska landslagshöstarna var äntligen över. Två poäng av 18 möjliga i VM-kvalet och en sparkad förbundskapten. Plats 43 på Fifas världsranking, efter länder som Paraguay och Panama. Inte för att någon lastade Gustav Lundgren för det. Hans enda match för Sverige hade nyss slutat 1–1 efter att han själv skjutit in kvitteringen i den 87:e minuten. Det var inte den totala drömdebuten, men tillräckligt anmärkningsvärd för att många gärna påminde om att Sveriges senaste målskytt hade spelat division två-fotboll som 26-åring.
Lindelöf pekade på stolen. Förutom Gustav Lundgren var det Herman Johansson, Jacob Widell Zetterström och Roony Bardghji som skulle ta ton. Bardghji hade egentligen tävlingsdebuterat tidigare under hösten, men efter förlusterna mot Schweiz och Kosovo var det inte direkt sång och dans-läge.
