Med en kanelbulle och ett glas Zingo framför sig blickar Bosko Orovic ut över Kungsportsavenyn mitt i Göteborg. Han är solbränd och bär en svart, väl uppknäppt skjorta. Bakom och runt hans stol struttar gråsparvar och duvor omkring. Bosko pekar på en duva som saknar fot på ena benet. 

– Jag tyckte så synd om den och gav lite av min bulle, säger han. Det borde jag inte ha gjort. Nu kommer alla fåglar hit. 

Det har gått snart nio månader sedan tränaren som länge personifierade Utsiktens BK uttalade sig offentligt, i samband med returmötet med Norrby IF i nedflyttningskvalet från Superettan. Efter 1–1-matchen som blev Utsiktens sista i svensk elitfotboll på åtminstone ett bra tag uttryckte Bosko Orovic i Göteborgs-Posten att det också kunde vara klubbens sista fotbollsmatch överhuvudtaget. 

»Jag tror inte klubben kommer finnas kvar, det är det som är det sorgliga«, sade han. »Det är vad jag tror. Tyvärr. Det är det som svider mest egentligen, när man ser en kvartersklubb som varit nedtryckt på alla möjliga plan och det tog slut här. Jag tror verkligen det tog slut här, tyvärr.«

Oron var befogad. Klubben från västra Göteborg är konkurshotad, skuldsatt och bespottad. Men än så länge har profetian inte slagit in. Utsikten finns kvar med ett ungt herrlag som ligger sist i Ettan Södra. Och Bosko Orovic? Han är utan jobb, med ett skamfilat rykte efter två narkotikadomar under det senaste året.