I det nya numrets omslagsreportage åker reportern Erik Jullander till östra Berlin och skriver om sin tyska hjärteklubb Union Berlin – den gamla DDR-klubben med 87 procent ståplats på hemmaarenan Stadion An der Alten Försterei.
Efter att reportaget spreds vidare i Eriks vänskapskretsar i Berlin fick vi ett mejl av en tysk Unionsupporter. Supportern undertecknade mejlet »Tom from Berlin« och undrade hur han kunde få tag på vårt senaste nummer i Tyskland.
»Jag skulle nämligen vilja rama in det vackra omslaget«, skrev Tom from Berlin.
Oj. Rama in? Visst är vi nöjda med omslaget – goa supportervibbar, Daniel Nilssons fotoskills är som vanligt av högsta klass och inte minst förstår vi om Unionsupportrar går igång på bilden – men att inrama och hänga upp ett svenskt magasin på lägenhetsväggen krävs det ändå en speciell sorts tysk för. Det skrev vi inte till Tom. Däremot försökte vi hjälpa honom att beställa magasinet från vår webbshop. »Och vad kul att du verkar gilla omslaget!«
I nästa mejl från Tom fick vi veta mer. »Kan ni hjälpa mig med att beställa två exemplar av magasinet, eftersom jag är killen i ljusbrun jacka, mustasch och glasögon som syns väldigt tydligt i nedre mitten av omslaget.«
Ah. Omslagets stjärna. I mejlkorgen!
Vi ville förstås byta några ord med Tom from Berlin, vars fullständiga namn är Tom Petzold. Efter helgens hemmaförlust (1–3) mot Paderborn kunde han ha varit på bättre humör.
– Men eftersom jag går med min familj och mina vänner är vinster inte viktigast, säger Tom. Det handlar mer om att tillbringa tid tillsammans, ta några öl och njuta av fotboll som fotboll ska vara.
Vad tänkte du när du såg dig själv på omslaget av ett svenskt fotbollsmagasin?
– Jag såg omslaget på Twitter via textilvergehen.de, den underbara bloggen av Stefanie och Sebastian som nämns i reportaget. Jag tänkte: »Uh, den här knubbiga killen i mitten ser bekant ut… som… vad i… jag?!« Det är inte vad man förväntar sig en vanlig kontorstisdag mellan morgonkaffet och lunchen.
Har du läst reportaget?
– Jag läste en dålig autoöversättning som kanske var 95 procent korrekt, men det räckte för att förstå det vackra med reportaget. Många olika perspektiv på min underbara klubb.
Erik Jullander beskriver Union Berlin-supportrarnas ambivalens kring att det går så bra för laget. Att vara en del av den tyska fotbollens kommersiella finrum »är inte Union«. Vill du gå upp i Bundesliga, Tom?
– Generellt sett behöver inte jag och mina vänner någon uppflyttning. Biljetterna och ölen kommer att bli dyrare och vi föredrar faktiskt att se en knapp seger mot typ Holstein Kiel än att bli överkörda av Bayern. Andraligan är vår »sweet-spot«. Men om en uppflyttning blir av så blir den. Och vi kommer fortsätta att stå där med våra starkaste röster.
Läs Erik Jullander och Daniel Nilssons reportage om Union Berlin här: »Helvete, vi går upp!«
Publicerades 1-04-2019. Artikeln är skriven av Fredrik Tillberg.
Först en uppmaning. Vill du få ut något av den här texten, var snäll och inled med att först se det korta klippet här ovanför.
Har du gjort det nu? Bra. Då såg du en sekvens från en division sex-match mellan Grytgöls IK och Medevi IF 1993. Du såg hur bortalaget Medevi får en billig straff och att det uppstår förvirring kring vem som ska slå den. Först skriks det på upphetsad östgötska efter någon Ekman.
– Ekman tar’n! Ekman tar’n då!
Men ingen Ekman kliver fram. Istället ropfrågar nummer 11 i Medevi, lätt irriterat:
– Fan ska jag ta’n eller? Helvete.
Medan den motvillige straffskytten vaggar fram mot bollen hörs en närmast panikslagen röst som i grevens tid försöker stoppa händelseutvecklingen.
– Nej… Nej, inte han! Faaaan.
Det gastas förtvivlat efter en »Jagge«, men varken han eller den tidigare nämnde Ekman ger sig till känna. Så den motvillige straffskytten skjuter. Och bränner. Utbrottet som följer därefter är lätt att förstå.
– Fan skulle jag ta’n för!? BEDRÖVLIGT!
På hörnan som följer gör ändå Medevi mål och här måste man beundra straffsumparens mentala styrka. Det är nämligen han som med en stark nick serverar en lagkamrat öppet mål. Ändå verkar han inte det minsta glad. Medan medspelarna firar är hans tankar kvar i förvirringen som rådde före straffmissen.
– Fan, det måste ju va nån annan som kan ta straffen! Fan, jag blir tokig!
Och sedan slutar klippet. Mer än så är det inte och det går förstås att ifrågasätta varför jag ägnar en 26 år gammal straffmiss från division sex ett sådant intresse. Men Medevi IF kommer trots allt från min hemkommun Motala, och ända sedan någon vänlig själ lade upp »Grytgölsstraffen« på Youtube har den någon gång i kvartalet skänkt mig en viss glädje (och kanske hemlängtan). Så med de stundande seriestarterna som lite lagom krystad anledning tänkte jag att nu är det dags, nu ska SANNINGEN OM GRYTGÖLSSTRAFFEN äntligen berättas.
Vi börjar med den inte helt irrelevanta frågan: Varför filmade någon en division sex-match i Grytgöl 1993? Mannen att tacka heter Roger »Lolle« Samuelsson. Han spelade i Medevi IF:s B-lag och närde ett visst teknikintresse. Inför säsongen -93 köpte han sig en videokamera.
– Sedan följde jag Medevi med kameran hemma som borta i två års tid, säger Lolle med ett tonläge som får detta beslut att framstå som fullt normalt.
Hemma på Hjärnevallen brukade Lolle filma från taket på en korvkiosk för att få en bättre vy. På bortaplan kunde han ibland hitta ett skjul att klättra upp på, men ofta fick han nöja sig med marknivån. Han tror att det var så i Grytgöl också.
Grytgöl, ja. Namnet har ju något. Det låter som ett ställe där vättar, troll och annat oknytt kan tänkas hålla till. Typ: »Barn! Ni får aldrig öppna brunnslocket, då kommer Grytgölsmannen och tar er!« Grytgöl ligger hur som helst utslängt någonstans i de norra östgötaskogarna, bara några kilometer från Örebro län. Ett par hundra invånare sist någon orkade räkna. Det är ingen plats man bara råkar passera.
– Vägen till Grytgöl… man blir åksjuk bara av att cykla dit. Om Medevi ligger in the middle of nowhere vet jag inte vad man ska säga om Grytgöl.
Det är Thomas »Jagge« Jaglén som säger det. 1993 var han en hyggligt målfarlig anfallare i Medevi. Han minns sin spelartid där med värme, mest för att han hade många kompisar i och kring laget.
– Grytgöl borta var väl ingen särskilt viktig match egentligen, säger han. Vi spelade inte många viktiga matcher. Vi hade mest roligt. Ett år låg vi i fyran och hade en avgörande match för att hänga kvar. Men en spelares 30-årsfest prioriterades före. Vi förlorade matchen med 8–0. Lite det stuket var det.
I straffklippet från -93 spelar Jagge en viktig roll. Det är han som blir fälld av Grytgölsmålvakten och får domaren att peka på straffpunkten. Men blev han verkligen nerdragen?
– Jag har i alla år hävdat att jag blev brutalt fälld, säger Jagge. Men jag kan väl komma med ett litet scoop nu då: det gjorde inte särskilt ont…
Jagges eventuella filmning var också anledningen till att han inte klev fram när Medevi behövde honom. Egentligen var han lagets ordinarie straffskytt.
– Det fanns en känsla av skuld och skam när jag låg där i gräset, säger Jagge. Jag ville inte gå upp och dunka dit en straff efter det.
Okej. Men Ekman, då? Det ropas mer efter Ekman än efter Jagge i klippet. Vem var han, och varför ville han inte slå straffen? Ekman visar sig heta Conny i förnamn och berättar att han aldrig uppfattade att det ropades efter honom.
– Först efteråt har jag förstått att det var så, säger Conny Ekman. Jagge slog i princip alla straffar, så jag tänkte väl att han skulle ta den här också.
Jagge säger att han inte ville slå straffen eftersom han hade filmat. Att han skämdes lite.
– Jaså? Det låter konstigt. Jagge föll alltid mycket enkelt, väldigt italiensk så där. Så jag förstår inte vad som skulle ha varit så speciellt just den här gången.
Så kommer vi till huvudpersonen: Medevis nummer 11, mannen som blir så jävla arg över att han tvingas lägga straffen i Grytgöl. Peter Almén heter han. Och jag får medge att pulsen stiger en aning när han berättar att det är hans lillebror Anders – målvakt i Medevi – som desperat skriker att Peter absolut inte bör lägga straffen.
– Brorsan anade väl vad som skulle hända, säger Peter. Jag var ingen straffskytt. Jag låg långt ner på rankingen där. Men ingen annan ville ju ta den!
Peter Almén erkänner att han inte var helt i balans när bollen lämnade foten.
– Vi var jävligt dåliga i den matchen överhuvudtaget. Och vid straffen blev det bara så fel. Jag var inte tokfokuserad, det var jag inte.
Det roliga är ju att du fortfarande är så arg när ni gör mål sedan, trots att du assisterade.
– Jag var så kvar i straffen. Känslorna tog över.
Var du arg på brorsan efteråt?
– Nej, han hade ju rätt. Jag borde aldrig ha slagit straffen. Ganska snabbt efteråt kunde vi skratta tillsammans.
Var du en spelare som ofta tappade humöret?
– Nej, ytterst sällan. Jag var väldigt lugn. [Conny Ekman: »Det var typiskt Peter, han kunde tända till snabbt.« Jagge Jaglén: »Peter var definitivt en hetlevrad spelare.«]
26 år efteråt minns alla inblandade Grytgölsstraffen som »en rolig grej«. Sedan Lolle Samuelsson lade upp klippet på Youtube 2012 blir spelarna ofta påminda om den av vänner och bekanta som, liksom jag, roats framför skärmen.
– Jag har varit ungdomsledare i fotbollen i många år, säger Peter Almén. Jag vet inte hur många ungar som har sett Grytgölsstraffen och vill snacka om den med mig. De viftar med sina telefoner och skrattar åt mig. Men det bjuder jag på.
Hur matchen mot Grytgöl faktiskt slutade minns ingen exakt. Peter Alméns »vi kan ha vunnit med 2–1« är det närmaste vi kommer. Däremot vittnar alla om att 1993 var en stark säsong för Medevi och att laget faktiskt klättrade upp till division fyra sedan.
– Då lyfte någon frågan om vi borde höja träningsdosen, säger Conny Ekman. Men ingen var sugen på det. Vi körde på med två gånger i veckan och alltid tvåmål på träningen. Vi hade flera bra spelare, men var inte så seriösa. I BK Zeros, ett annat Motalalag, brukade de säga: »De som inte vill ta i och jobba hårt kan dra till Medevi!« Vi körde mest för att det var kul. Och kul hade vi definitivt.
Den avslappnade och glada stämningen kring laget var också en av anledningarna till att Lolle Samuelsson filmade så mycket. Efter varje match klippte han, med hjälp av två videoapparater, ihop ett »highlightpaket« på 5-10 minuter. Han har fortfarande kvar VHS-banden hemma.
– Där finns många timmar Medevi, säger han. Och kanske några fler guldkorn man skulle kunna lägga ut. Men Grytgölsstraffen blir nog svår att toppa.
Fotnot: Efter publiceringen hörde filmaren Lolle av sig. Han tyckte att det var lite synd att spelaren som faktiskt gör mål i klippet aldrig nämns. Så här kommer det: Björn Hallberg! Lolle ville också bekräfta Peter Alméns heta humör med en anekdot innehållande en B-lagsmatch, en domare och en näve grus. Det får räcka så.
Publicerades 29-03-2019. Artikeln är skriven av Johan Orrenius.
En av symbolerna för Chapecoenses återuppståndelse har gått bort.
Kommentatorn Rafael Henzel var en av sex överlevande i flygolyckan som dödade 71 personer den 29 november 2016. 19 spelare, 4 styrelsemedlemmar, 12 ledare och 20 journalister. Henzel var den ende överlevande av de 21 radiojournalister och expertkommentatorer som reste med den brasilianska klubben till Colombia, där laget skulle spela finalen i Copa Sudamericana.
I tisdags avled Henzel, 45 år gammal, i en hjärtinfarkt efter att ha spelat korpfotboll med vänner. Offsides man i Sydamerika, Henrik Brandão Jönsson, hälsar att »hela Brasilien sörjer«.
När Henrik skrev om Chapecoenses väg tillbaka efter kraschen var Rafael Henzel en av huvudfigurerna i reportaget. Nu finns reportaget att läsa på offside.org: Återuppståndelsen.
Publicerades 28-03-2019. Artikeln är skriven av Redaktionen.
Under förra veckans Offside Live-turné hade vi sällskap av musikerna Anton Svanberg och Ossian Ekenger. Duon uppträdde varje kväll med två specialskrivna låtar om Allsvenskan. Till vardags håller de, under namnet »Seder och Ljung«, ett annat fotbollsmusikaliskt projekt vid liv. Vi bad duon att skriva några rader om vad de håller på med.
Text: Ossian Ekenger
Seder och Ljungs VM ’98-projekt påbörjades våren 2008, lagom till tioårsjubileet. Målsättningen var enkel och antagligen oöverstiglig: att spela in en låt för varje spelare som spelade från start i sitt landslags öppningsmatch i fotbolls-VM 1998. 32 lag x 11 spelare = 352 låtar.
I början var många i bekantskapskretsen entusiastiska. Kanske kan man med gemensamma krafter avverka en spelare i veckan? Då är man klar på sju år. Spelare paxades, listor upprättades. Men det visade sig snabbt att det bara var två som tog projektet på största allvar: Anton Svanberg (under olika pseudonymer) och Ossian Ekenger. Prognosen korrigerades. En låt i månaden. Trettio år. Färdigt 2038.
Tio år senare kan vi konstatera att vi bara nästan håller takten. Trots att artister som Chuck Morgan, Haiti och Jonas & Kapstaden periodvis dragit strån till stacken är inte mer än 81 spelare inspelade – eller 7.36 startelvor, som vi säger när vi snackar delmål. Var och en uppladdad med bild och introduktion på sederochljung.blogspot.se. Var och en mer eller mindre trogen sin förlaga.
Sommaren 2018 uppmärksammades projektet i SVT, P1, P3 och P4 Göteborg i samband med stundande världsmästerskap. Vi framförde låtar tillägnade Demetrio Albertini, Christian Vieri, bröderna de Boer och Ivaylo Yordanov i radiostudios och mellan avbytarbåsen på Gamla Ullevi. Och bara några månader senare togs nästa steg. Ett telefonsamtal till fotbollsmagasinet Offsides ansvarige utgivare Anders Bengtsson angående underhållning på eventuell julfest.
Det blev aldrig någon julfest. Men däremot ett erbjudande att skriva musiken till Offsides planerade scenföreställning Offside Live. Med den ena foten fast förankrad i VM 1998 trevade sig den andra fram i den allsvenska nutidshistorien. »Allsvenskan i genomsnitt« är ett balladartat porträtt av seriens vardag. Matcher spelas, några hejar på, någon jobbar på kansliet. Trots att säsongen innehåller 240 matcher står segraren sällan klar innan de allra sista har spelats. »Etta i mitt hjärta« ser fram emot kommande säsong genom att minnas den föregående, och ställer frågor som tar ett steg framåt och två steg tillbaka.
Avsnittet är längre än vanligt och innefattar ett låååångt allsvenskt svep. Kommer Astrit Ajdarevic att dra fem tusen extra till Djurgårdens matcher? Är sportchefernas aktiekurs på väg ner? Varför spelar Jimmy Thelin schack med Pawel Cibicki? Och så pratar vi fantasyfotboll. Ni som går igång på Allsvenskan Fantasy: Gå gärna med i vår prestigefulla Offsideliga – fantasilöst döpt till »Fotbollsmagasinet Offside«. Där kan ni utmana oss på redaktionen. För att joina ligan behöver ni skriva in koden: 380-2652.
Dessutom bjuder vi på ljuvlig allsvensk musik av våra Offside Live-musiker Anton Svanberg och Ossian Ekenger. På deras Soundcloud-sida kan ni lyssna på låtarna om och om igen. Och följ dem på Instagram!
Istället för den vanliga poddvinjetten inleds avsnittet med den här pärlan:
Och avsnittet avslutas med finstämda »Allsvenskan i genomsnitt«:
Publicerades 27-03-2019. Artikeln är skriven av Redaktionen.
