I ungefär 20 år har han varit »Ålands bästa fotbollsspelare genom tiderna«. Nu hjälper han öns unga talanger, och ingen blir gladare än Daniel Sjölund om han snart får ge bort epitetet till någon annan. 

Text: William Stenius

Vad en fotbollsspelare som inte har gjort något annat än att spela fotboll ska göra när karriären tar slut är en fråga som alla spelare måste handskas med. En del säkrar sin ekonomiska framtid genom en flytt till en pengastinn liga, andra väljer att hålla sig kvar inom sporten på andra sätt. Men vad händer när en spelare avslutar sin karriär på en ö med 30 000 invånare där möjligheten för en fortsatt karriär inom fotbollen är begränsad?

För Daniel Sjölund lockade det att testa något helt annat. Efter en nästan 20 år lång elitfotbollskarriär bytte han ut omklädningsrum och gräsplaner mot en kontorsstol och jobb på Ålandsbanken.

— Nio till fem-jobbet var nytt för mig, säger Sjölund. Jag behövde det för att landa lite efter fotbollskarriären och få nya erfarenheter. Det var trevligt att jobba på ett kontor och ha lediga kvällar och helger.

Pengarna från en allsvensk karriär gick inte att leva på livet ut?

— Nej, det stämmer. Så något behövde jag hitta på.

LÄS OCKSÅ: Mañana i Mariehamn

När Sjölund lämnade Åland som 16-åring för att börja på ett fotbollsgymnasium i Jakobsberg och spela med Brommapojkarna hade han redan hunnit med ett tjugotal seniormatcher i IFK Mariehamn. Kort därefter blev det en flytt till London då han fick kontrakt med West Ham. Som 17-åring klev Sjölund vidare till Liverpool, men när han var på väg att slå igenom där satte en fotskada stopp för utvecklingen. 2003 flyttade han tillbaka till Stockholm för spel med Djurgården. Det var där som den åländska mittfältaren fick sitt stora genombrott och blev en allsvensk profil. Efter 205 matcher, två SM-guld och ett cupguld fick framgångssagan ett slut 2012 då han, till mångas förvåning, inte fick förlängt kontrakt.

Förhoppningarna på Åland var att den då 29-åriga Sjölund skulle vända hem till IFK Mariehamn, men han var inte klar med Allsvenskan. En uppväxt på Åland hade lärt honom att efter motvind kommer medvind. Daniel Sjölund var aldrig en spelare som ville skapa rubriker, men det som kändes som ett ovärdigt avsked från Djurgården gav honom motivation att visa att han hade mer att ge.

Han hamnade i Åtvidaberg. Ett klubbyte som såg ut att vara ett steg nedåt i den allsvenska hierarkin, men under två säsonger i Åtvidaberg visade Sjölund att han fortfarande höll en hög allsvensk nivå. Som tongivande spelare var han med och tog klubben till två överraskande åttondeplatser. 

Inför säsongen 2015 skrev han på för IFK Norrköping. Det året blev en succé för Norrköping och Sjölund, då han som en av lagets viktigaste spelare vann sitt tredje SM-guld. Det såg ut som en personlig revansch: från att ha ratats av Djurgården till att lyfta Lennart Johanssons pokal ännu en gång. Sin vana trogen gjorde han ingen större affär av det.

Om avslutet i Djurgården lämnade mer att önska blev det tvärtom under hans sista hemmamatch med IFK Norrköping, säsongen 2018. Sjölund startade matchen på bänken men var säker på att få ett längre inhopp för att säga hej då till hemmapubliken. Han fick sitt inhopp – men först i den andra tilläggsminuten. Han var missnöjd med det, men lät fötterna sköta snacket. Efter två minuter på planen lyckades han få in ett ledningsmål, vilket betydde att Norrköping hade chans på guldet inför den avslutande omgången i Allsvenskan.

LÄS OCKSÅ: En andra chans – reportage om Norrköpings SM-guld 2015

I december 2018 fick så den åländska fotbollspubliken något att jubla över. Äntligen skulle den förlorade sonen komma hem och avsluta karriären i IFK Mariehamn.

Under de 20 år som passerat sedan Daniel Sjölund lämnade klubben hade IFK Mariehamn hunnit avancera från division två till att etablera sig i den finska högstaligan. De hade till och med vunnit både ligan och cupen.

För Sjölund blev comebacksäsongen präglad av skador, och i och med en förlust i cupfinalen hemma på Wiklöf Holding Arena blev den dessutom titellös.

I oktober 2019 meddelade Sjölund att det var dags lägga fotbollsskorna på hyllan för att få mer tid till familjen. Han hade kombinerat fotbollen med en praktikplats på ett lokalt IT-företag för att få in foten i det »vanliga arbetslivet«. Det var den praktikplatsen och hans kontakter på ön som resulterade i att han fick jobbet på Ålandsbanken.

För en person som ägnat sig åt en lagsport i hela sitt liv, där träningen varit en given del av vardagen, var det inte lika lätt att hålla igång på egen hand. Redan ett halvår efter avskedet från IFK Mariehamn smög Sjölund tillbaka till sporten då han började spela för FC Åland i finska division tre.

— Att ta sig ut på en löptur en kall och regnig kväll är inte det roligaste som finns, säger han. Då ger det mer motivation att veta en tid och plats där man ska infinna sig för att träna ihop med ett lag. Jag kände att kroppen höll, och upplägget var att jag fick komma och gå lite som jag ville på träningarna och matcherna, så det gick smidigt att kombinera med jobb och privatliv.

Det blev två år som bankman innan Sjölund i december 2021 presenterades som sportchef och tränare för FC Åland. Ett jobb som kommer med precis de saker som han ville undvika när han avslutade fotbollskarriären: Långa helger med resor till Finland, kvällsträningar och administrativa uppgifter. 

— Nu kan jag lägga upp mina dagar lite som jag vill, men det innebär också mycket jobb, och det är mycket nytt. Som spelare var det bara att komma till träningen och göra det man blev tillsagd. Nu är det istället jag som ska planera och lägga upp träningarna.

Hörde du inget från IFK Mariehamn under tiden du var utanför fotbollen?

— Jag har alltid haft en dialog med IFK, även när jag spelade i Allsvenskan. De ringer och frågar om vissa spelare som jag har spelat med eller mött och då försöker jag hjälpa till så gott det går.

Möjligheterna att bli fotbollsproffs på Åland har förbättrats sedan Daniel Sjölund själv inledde sin spelarkarriär. Då låg IFK Mariehamn i division två och spelarna hade jobb vid sidan av fotbollen. Nu spelar klubben i den bästa ligan i Finland och spelarna är heltidsproffs. Ändå har det inte kommit fram någon ny åländsk talang på herrsidan som etablerat sig i en liga utanför Finland.

Daniel Sjölund säger: 

— Nu när IFK är en etablerad klubb i högstaligan finns det större möjligheter att göra en helhjärtad satsning och stanna kvar på Åland, men det innebär också att konkurrensen ökar. Det finns väldigt många bra spelare här på ön som har all möjlighet att ta sig vidare och få en fin fotbollskarriär.

Kan resultatet av att det finns en högstaligaklubb på Åland, där truppen är byggd på spelare utifrån, vara att den inhemska talangutvecklingen stannar upp?

— Det blir svårare att slå sig in och ta en plats i laget, absolut. Säg att du har tränat med A-laget från att du var 16 år och fortsätter kämpa säsong efter säsong för din plats men aldrig får kontinuerlig speltid, då blir det kanske svårt att hålla motivationen uppe och utvecklas i rätt takt.

Som nybliven tränare för FC Åland är Sjölunds huvudsakliga mål att skapa ett ännu större intresse för fotbollen på Åland och att utveckla samarbetet mellan föreningarna på ön. Han hoppas att den erfarenhet han samlat på sig under sin tid som fotbollsproffs kan hjälpa åländska talanger att utvecklas och ta sig vidare i karriären.

— Det finns så bra möjligheter att gå till Allsvenskan eller en större liga för en ung och lovande talang i finska ligan. För att nå dit behöver alla åländska klubbar samarbeta. Det ska finnas en klubb och nivå för alla, oavsett om man vill bli proffs eller spela för att det är kul.

Hur länge till tror du att du kommer vara »Ålands bästa fotbollsspelare genom tiderna«?

— Förhoppningsvis inte så länge till.