Johan Orrenius: »Som om Cifuentes skulle nöja sig med en gymnastiksal i Hökarängen«

Olika träningsförutsättningar, drömmar för elitidrottare och tacksamhet. I veckans fredagsbrev skriver Johan Orrenius om IFK Motalas bandylag och deras kärlek till sin sport.

I tider av allsvenska spelarstrejker, sociala medier-trams och regisserade låtsasursäkter vill jag passa på att skriva några rader om IFK Motalas bandylag.

IFK Motala spelar i högsta serien i en mycket konditionskrävande sport och tränar i princip lika mycket som allsvenska fotbollslag. Till skillnad från allsvenska fotbollsspelare kan de däremot inte leva på sin sport. De är lärare, studenter eller säljare. En typisk onsdag under säsong åker laget buss 41 mil till Söderhamn. Där spelar de 5–5 mot Broberg på kvällen, sätter sig i bussen på nytt och är sedan hemma igen fyra på natten. Några timmar senare ska de vara på jobbet. Flera av spelarna har också barn och familj.

Träningsförutsättningarna är också rätt kassa. Till skillnad från de flesta andra elitlag saknar IFK Motala en hall att träna i. Vid den här tiden på året kör Villa, Sandviken och Västerås för fullt i sina bandyhallar. Men i Motala dröjer det länge till innan den konstfrusna utebanan kan användas, så laget får hålla till godo med hockeyrink. Det är ungefär som om Martí Cifuentes skulle få nöja sig med en gymnastiksal i Hökarängen för att nöta spelmönster tänkta för fullstora planer.

De senaste försäsongerna har IFK Motala, och spelarna själva, skramlat pengar för att ett par vardagar i veckan kunna träna i hallen i Katrineholm (14 mil) eller Vetlanda (14 mil, men sämre väg). Det gör förstås laget bättre rustat inför seriestarten och ingen tycks gnälla över att behöva åka så långt för att träna. Det är överhuvudtaget ingen som gnäller och frågar man någon i IFK vad som är hemligheten bakom att de, med sina usla förutsättningar, ändå kan gå till slutspel år efter år svarar han att det nog beror på lagandan. Att de har så kul tillsammans. Ett stort gäng från laget åkte Vätternrundan tillsammans i juni, bra träning och rolig grej.

Alla i IFK vet att de har valt en sport de aldrig kan bli rika på. Men de älskar att spela bandy och känner tacksamhet över att ändå kunna göra det på högsta nivå. De hade förstås föredragit att möta Sandviken i en hall istället för utomhus i två plusgrader och spöregn, men skit i det nu: nu jävlar knäcker vi Saik.

Kanske kommer 632 personer och tittar. Klapp i isen med klubborna framför den lilla klacken före och efter match, tack för att ni kom! Den stora drömmen är att någon gång få spela SM-final inför en 30 gånger så stor publik. Det är inte sannolikt att den drömmen slår in, men vem vet? En dag kanske. Under tiden försöker man spela så bra som möjligt och ha kul på vägen.

De flesta elitidrottare bär på drömmar. Man vill högre upp, mäta sig mot bättre spelare, tjäna mer pengar. Ibland tycks de dock glömma bort att det de redan har är rätt mäktigt, till och med en utopi för de flesta. Tänk att till exempel regelbundet få gå ut och spela framför Hammarbys stora och sjungande publik. Tänk att berätta för någon i IFK Motalas bandylag att det finns spelare som plötsligt vägrar göra det eftersom han surar över en utebliven utlandsflytt. De hade förmodligen haft svårt att ta in det, sedan hade impulsen varit att låta honom skrinna i hörnruset medan skarpskyttarna dundrar på.

Mohanad Jeahze är en skicklig spelare som säkerligen får sitt utlandskontrakt till slut. Under tiden kanske han kan försöka att åtminstone känna en gnutta tacksamhet och glädje över vardagen som är nu. Han är förresten från Linköping, bara fem mil från Motala. Innan han drar till Besiktas, AEK Aten, Wolfsburg eller vad det nu blir är han säkert välkommen på ett studiebesök hos IFK. Det brukar finnas goda bullar på kansliet.

 

Veckans …

… Serieledare
BK Häcken toppar Allsvenskan och vill man lära känna toppstridens fula ankunge rekommenderas verkligen Fredrik Tillbergs och Daniel Nilssons reportage från senaste numret. Så här nära får journalister sällan komma svenska elitlag numera.

 

… Spaning
En grej som slog mig med Häckenreportaget var hur lite plats tränaren Per Mathias Høgmo tog. Han fanns hela tiden med, tog ut laget och bestämde självklart spelsätt tillsammans med sina medarbetare. Men spelarna verkade också själva ta stort ansvar, och inte bara för sina egna prestationer. Efter bortakrysset mot Hammarby såg Samuel Gustafson och Mikkel Rygaard genast om matchen på tåget hem. Utan att någon hade bett dem. De diskuterade detaljer, presspel och vad som kunde ha gjorts bättre. Sedan gick de till ledarnas platser och bollade sina tankar med dem. Den typen av naturligt engagemang i en spelargrupp kan vara guld värt.

 

… Ekonomitext
Jens Liljestrand skrev en både underhållande och tänkvärd text i Sydsvenskan om sin väg från fattig frilansskribent till förmögen författare. Kanske även nyrika fotbollsspelare kan känna igen sig, och ställa sig frågan: Vad blir jag egentligen lycklig av?

 

… Tränarlingo
»Vi hade behövt en bättre träff i vår prestation«, sade Trelleborgs tränare Kristian Haynes efter 0–0 mot Utsikten. Som tidigare redaktör åt Haynes (en gång i tiden var han krönikör i Offside) hoppas jag att han hittar en väg ut ur den fåniga språkkorridor som många av dagens tränare envisas att trängas i.

 

… Gåva
Milansupportern, Offsideläsaren och levnadskonstnären Zvonko Katic dök upp på redaktionen i onsdags. Med sig hade han en otroligt fin present: en Bolognatröja buren av Klas Ingesson 1999. Kraftigt tyg, storlek XL, långa ärmar, nummer åtta på ryggen. Jag är verkligen ingen tröjsamlare, men Klas har en speciell plats i mitt hjärta och det kändes faktiskt andäktigt att hålla upp den tunga tröjan.

 

… Bergkamptouch
Brommapojkarnas veteran Gustav Sandberg Magnusson tog kyligt och elegant ner bollen i Västerås straffområde, vände sig om och sköt in matchens enda mål på volley. Nu är BP på kvalplats i Superettan och »GSM« genomför sällan en säsong utan att antingen gå upp eller åka ur en serie. Hissen mellan Norrettan och Allsvenskan tycks aldrig riktigt stanna. Om denna himmel eller helvete-tillvaro intervjuade vi honom 2019.

 

… Offsides podcast
Är tillbaka nästa vecka. På onsdag som vanligt.

 

… Boksug 1
Har precis fått Jonathan Wilssons bok om Englands mest kända fotbollbröder: Bobby och Jackie Charlton. Recension kommer i nästa nummer. För ni vet att vi numera har en avdelning i tidningen där vi uppmärksammar nya böcker/dokumentärer/filmer från fotbollens värld? Senast tyckte jag till om Karan Tejwanis bok om Ajax pånyttfödelse under 2010-talet.

 

… Boksug 2
Linda Hedenljungs bok om Östersunds FK och Daniel Kindberg ligger även den på recensionsskrivbordet.

 

… Stjärnväntan
Asamoah Gyan, 109 landskamper och 51 mål för Ghana, ska bli ansvarig för en ny fotbollsakademi i Linköping. Han ska också bo i Östergötland sju, åtta månader om året. Allt detta enligt hans landsman och vän Murdock Amartey som har stora planer för fotbollen i Linköping. Det slutar sällan lyckligt när någon har stora planer för fotbollen i Linköping, och det var med skeptiska ögon jag läste artikeln i Corren den 14 juli där Amartey berättade om sin kommande satsning. Då hette det att Asamoah Gyan skulle anlända till Linköping i början av augusti. Vad jag vet har megastjärnan inte synts till östgötaslätten än.

 

… Turkietdebut
Jag följde en transferstressad Sam Larsson i senaste numret för en längre text. Samma dag som tidningen kom ut presenterades han av Antalyaspor. I turkiska seriepremiären hoppade han in i förlustmatchen mot Galatasaray. Tränare i Antalyaspor är för övrigt gamla Dortmundfavoriten Nuri Sahin.

 

… Motala AIF
Olycklig start på omstarten av Ettan med två raka förluster. Den tidigare så säkra tabellmarken känns plötsligt hal och otäck.

 

… Övergång
Tidigare Gif Sundsvall-forwarden Peter Wilson klar för marockanska Raja Casablanca. Läge för Offside att för fösta gången besöka Casablancaderbyt den kommande säsongen?

 

… Förhoppning
Nu laddar vi om för en stark höst på Offside. Tipsa gärna en vän om att testa en prenumeration hos oss. Vi behöver varenda en, kvaliteten är god och särskilt dyrt är det inte.

Trevlig helg!
Johan Orrenius

Artikeln publicerades 12 augusti 2022.

Annons