Det finns knappt en engelsk (eller svensk) fotbollsexpert, poddare eller reporter som inte haft en åsikt om Trent Alexander-Arnolds beslut och besked att lämna Liverpool i sommar för Real Madrid. De flesta tror sig också sitta på facit över hur supportrar ska känna när en spelare väljer att lämna klubben som han fostrades av – utan att klubben får någon ersättning.
När sedan söndagen kom och det var dags för hemmamatch mot Arsenal blev det nya åsikter och nya utspel, detta efter att burop tydligt hörts från publiken på Anfield när han byttes in i den andra halvleken.
Hur många av de drygt 60 000 på Anfield som buade vet vi inte. Men det var mer än några hundra i alla fall. »Låg nivå av Liverpools supportrar. Fel fokus när Liverpools supportrar istället borde hylla honom för allt han gjort för klubben. Märkligt att välja negativitet när det borde handla om att fira ligaguldet.« Ja, ungefär så här har det låtit när besserwissrarna formulerat sig om andra människors reaktioner om en fotbollsspelare som de stöttat i alla år men som de nu känner sig svikna av. Orka Mallorca, säger jag bara.
Men Arne Slots beslut att kasta in Trent i den andra halvleken då? Det är något i hästväg ändå. Har en tränare någonsin läst av ett rum så dåligt? Jag älskar holländaren, men här var han lika naiv som min yngsta son är när min äldsta son säger att han delat upp »två exakt likadana godisskålar«. Hur kunde Arne Slot inte förstå att det skulle bli som det blev? Det är så tokigt att jag umgåtts med tanken på att Arne gjorde som han gjorde för att visa övriga i truppen att »så här blir det om ni tror att gräset är grönare på andra sidan«.
