Ett svenskaprov i åttan. En av uppgifterna lyder: »Skriv tre imperativ!« Min klasskamrat Johan Heurlén fattar blyertspennan och skriver: »Tre imperativ!«
Genom att våga göra så vann han vår eviga respekt. Kombinationen av kvickhet och kaxighet väckte oss ur högstadieslummern. Det var överraskningen mer än innehållet som gjorde upplevelsen stark. Känslan påminde om den man kan få när man hittar en tjugolapp i fickan på ett par shorts man inte burit sedan förra sommaren.
Liknande känslor kommer till mig när jag ser Malmö FF:s forward Erik Botheim intervjuas efter matcherna. Det är annars en samtalsmiljö som sällan sprakar eller överraskar, men Botheim blåser liv i mig. Hans ögon glöder och munnen går. Efter ett sent bortavgörande mot Djurgården står han och halvskriker i Jonas Dahlquists mikrofon. Hur han mår? Jo tack: »Övertidsmål borta mot Djurgården, får du något bättre eller? Det är ju helt kung!«
En vecka senare, när samma lag besegrats i cupfinalen, står en uppeldad Botheim och fäktar med armarna framför MFF:s klubbkamera. Bredvid honom utgör landsmannen Lasse Berg Johnsen en lugn kontrast. Straffhjälten Berg Johnsen ler förläget samtidigt som Botheim går på om vilken »gud« hans landsman är från elva meter: »Kylig som tjära på tur, som vi säger i Norge!«
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.
