På söndag coachar 73-årige Claudio Ranieri för sista gången i Serie A. Det sker i Turin där hans Roma jagar Champions League-plats. Inför slutomgången ligger laget femma, mitt i ett underbart getingbo. Det kan jämföras med den tolfteplats Roma parkerade på när Ranieri i november avbröt pensioneringen och återvände till klubben för en tredje tränarsejour.
Rom är hans stad, Roma hans klubb. Det märktes inte minst i sista hemmamatchen förra helgen. Publiken hedrade honom, läktaren sjöng, Milan piskades med 3–1. Mister stod som vanligt rak i ryggen men denna kväll också med glansiga ögon. Det gick inte att värja sig. Kärlek i luften och ett innerligt tack till en fantastisk fotbollstränare.
En fantastisk fotbollstränare? Är han det? Ja, det finns det belägg för. Det finns också bevis för att han har varit värdelös. Det är svårt att bli riktigt klok på hans långa tränarkarriär, men oavsett hur man bedömer den tror jag att den kan lära oss något.
För ett tag sedan skickade fotografen Nils Jakobsson, en gammal bekant, ett gäng nostalgibilder från min tid som Zlatankorrespondent i Barcelona.
