I Netflix andra dokumentärdel om den turkiske stortränaren Fatih Terim ligger fokus på Galatasarays väg till Uefacuptiteln år 2000. Helt avgörande för triumfen var forwarden Hakan Şükür. I såväl kvartsfinalen mot Mallorca som semifinalen mot Leeds gjorde han mål både hemma och borta. I finalen mot Arsenal var han en av fyra Galatasarayspelare som satte sin straff i avgörandets stund. De tre andra straffarna får vi tittare se, men inte Şükürs. Hans viktiga mål på resan till finalen är också borttrollade.
Så här långt in i dokumentären är man inte förvånad längre. Vi har redan bevittnat Galatasaray ta ligatitel efter ligatitel under 90-talets andra hälft utan att en enda gång ha fått se lagets viktigaste spelare uppträda (totalt gjorde Şükür sanslösa 288 mål för klubben). Ingen nämner honom heller; inte Fatih Terim, inte någon av de många exstjärnorna (Hagi, Popescu, Tugay, Taffarel, Arda Turan) som också intervjuas. Det är som om en av klubbens och landets (112 landskamper, 51 mål) största aldrig har existerat.
Så man tänker: Dokumentärens klippare har verkligen jobbat hårt. Och sedan: Vad i helvete?
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.
Trevlig helg!
Johan Orrenius