Måndag: Liverpool har vunnit mot Newcastle och jag bestämmer mig för att veckans Fredagsbrev ska handla om VAR. Men inte så där fantasilöst som det nästan alltid blir när VAR diskuteras. Inte om att VAR raderat möjligheterna för spontan glädje eftersom man alltid förväntar sig att domarna ska hitta något i upprinnelsen till målet eller att det blir för många och långa avbrott i matcherna. Istället tänker jag att det finns en text att skriva om hur VAR synliggjort hur godtyckligt domarna dömer. VAR har bevisat att inte ens ett gäng män i ett domarrum kan vara konsekventa. Ett sträckt ben med dobbarna in i en motståndares ankel resulterar en gång i ett rött kort, en annan gång i ett gult, en tredje gång i ingenting. Linjer som ska markera en offsidelinje flyttas fram och tillbaka utan någon som helst logik och handsregeln känns otydligare än någonsin. Det passerar inte en match i Premier League utan att jag känner frustration och oförståelse över hur slumpmässigt regelverket tillämpas.
Något åt det här hållet. Men som alltid bestämmer jag mig för att marinera tanken någon dag innan texten påbörjas.
Tisdag: Jag sitter på bussen på väg till kontoret. Snön viner utanför fönsterrutorna. Första dagen efter julledigheten och om en timme ska jag spela in Offsides podcast. Jag har en tanke om att diskutera »nästanperfektion« med Johan. Ingången kan vara Nederländerna i Sydafrika 2010. Efter att ha vunnit åtta av åtta matcher i kvalet till VM fortsatte de med att vinna sina sex första matcher under mästerskapet. Men i den sjunde matchen – finalen – blev det som bekant oavgjort efter full tid mot Spanien, och sedan förlängningsavgörande av Andrés Iniesta.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden eller 99 kr första kvartalet!
Har du redan ett konto? Logga in här.
