Johan Orrenius: »Var vi riktiga vänner eller bara fotbollskompisar?«

I helgen ska jag träffa tre barndomsvänner. Jag vet allt om dem, de vet allt om mig. Att vara med dem är att vistas i ett fullständigt tryggt rum där ingen någonsin behöver förställa sig. Vi har samma humor, har nyckel till samma referensbibliotek, säger varje gång vi umgås att det här borde vi göra oftare.

Vi ses kanske en gång vartannat år.

Hur är det möjligt att förvägra sig så mycket njutning? Man har ett enda liv. Dagdrömmer man för kraftigt vid Järntorgets spårvagnskaos kan det ta slut i morgon. Och de vänner man har närmast hjärtat träffar man alltså en helg av 104 möjliga?

Eller man och man. Jag gör det. Men jag gissar att en del känner igen sig. Tiden räcker inte till, ursäktar jag mig. Familj och jobb – inte uppe för diskussion. Men kompisarna? Jo, kompisarna fattar. Vi vet var vi har varandra, vi behöver inte höras varje dag för att underhålla relationen. Inbillar vi oss. Så inser man en dag att nu var det nog tre månader sedan vi hade någon kommunikation överhuvudtaget. Och vad i helvete är det där för gäng han hänger med på Instagram?

Trevlig helg!
Johan Orrenius

Publicerad 17 november 2023.