»Jag brukar säga att det är som vanligt fast annorlunda«

På mindre än två år har han vunnit SM-guld med IFK Norrköping, stabiliserat Hammarby och blåst liv i IFK Göteborg. Med tanke på vad som samtidigt har hänt utanför fotbollsplanen kan man undra hur David Boo Wiklander är funtad.

Den som studerar IFK Göteborgs David Boo Wiklander under en allsvensk match når en del slutsatser. Den mest uppenbara är att han är spelartypen som aldrig går ner på hälarna. Ligger en motståndare i gräset för läkarvård joggar han fram till sin ytterback för att få ur sig några taktiska funderingar. Uppstår en defensiv frisparkssituation slår han ena näven i den andra i en gest till sina lagkamrater som säger: »Nu är vi fan koncentrerade!« Lyckas målvakten med en osannolik räddning rusar han fram och ger honom en kram.

Under matcher som spelas inför halvtomma läktare kan man också konstatera att han aldrig håller käften. Han pratar konstant med sina backkollegor och mittfältarna framför sig.

Annons

Andra noterar att han är en fysisk jäkel. Motståndarnas anfallare får inte en lugn sekund. Smärre brottningsmatcher kan pågå mellan honom och en motståndare när bollen är 50 meter bort. Kanske är det ingen slump att han på mindre än en vecka i slutet av augusti fick två örfilar av två olika motståndare i två olika matcher – en mot BK Häcken och en mot Malmö FF.

Den som inte studerar honom lika noggrant tänker troligen mest att han är ovanligt kort för att vara mittback. Är man inte påläst kan man också tro att det gått utför för honom sedan han vann SM-guld med IFK Norrköping 2015. Efter att ha dumpats av mästarklubben gjorde han några månader i Hammarby innan kontraktet bröts, varpå han värvades som reservback till IFK Göteborg. Kanske tror man att han spelar mest på grund av att Blåvitt inte har råd med någon bättre. Men då tror man fel. David Boo Wiklander har aldrig varit så självklar i en startelva som han är 2017. 33-åringen har heller aldrig varit så bra. Med tanke på vad som pågår i hans liv borde det vara omöjligt.

 

Det var en något förvånad David Boo Wiklander som efter studenten konstaterade att han inte var eftertraktad på arbetsmarknaden. Han tänkte att han som före detta juniorelitspelare i IFK Göteborg borde vara ett hett byte. Fasiken, han var stark, disciplinerad och målmedveten. Men icke. Han fick knappt komma på några intervjuer. De 5 000 kronor som han fick varje månad för sitt A-lagskontrakt med Qviding FIF i division ett räckte inte till att flytta hemifrån. Något var tvunget att hända.

När Landvetters flygplatshotell sökte en ­piccolo skickade han in en ansökan. Det var inte hans dröm, men de erbjöd en halvtidstjänst och det var inte läge att vara kräsen. Väl anställd ombads han ibland också att hjälpa städpersonalen. När han bytte lakan på hotellrummen hände det att han fastnade framför TV:n. Allsvenska matcher visades i repris och där kunde han sitta på sängkanten och titta på gamla lagkamrater som levde ett helt annat liv.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?