Poängjakten

När en tidigare Benficaspelare med 27 A-landskamper, två EM-turneringar och 370 seniormatcher bakom sig pekar i en kastrull i Bravida Arenas pressrum, då tittar man i kastrullen. Och man lyssnar när han gör en liknelse mellan Daleho Irandust och de spruckna wienerkorvarna som flyter runt i det grumliga vattnet. 

– Jag vet själv hur det är, säger Anders Andersson. Jag var lite för snäll för mitt eget bästa. Jag var länge spelaren som – om det fanns en korv kvar – gav den till en lagkamrat. »Ta den du«, kunde man säga även om man var hungrig. Irandust måste ta den där korven själv oftare. 

Om 20-årige »Dalla«, som alla kallar Daleho Irandust, stått bredvid eftermiddagens expertkommentator på C More hade han nickat instämmande. För en vecka sedan stod han jämte sin lagkamrat Paulinho på Falcon Alkoholfri Arena och gjorde sig beredd för att ta en frispark mot Falkenbergs FF i den 66:e matchminuten. »Den här släpper jag inte«, tänkte han. Han sade det också till sin brasilianska lagkamrat. Läget var perfekt för Dallas vänsterfot. Några sekunder senare såg han Paulinhos högerfot skruva iväg bollen, över muren och in i mål. 

Han får höra att han måste bli mer »avgörande« nästan dagligen. Han vet det. Det räcker inte att flyta fram på fotbollsplanerna i Allsvenskan eller att smeka mjuka yttersidor med sin vänsterfot längre. Det är så klart roligt att återkommande få höra att man har »något speciellt« och att folk »blir glada av att se honom spela fotboll«. Men han vet att det inte är nog, han måste ta sig själv till nästa nivå. Han måste göra fler mål och fler assist. Men hur gör man det i praktiken? Det är lättare sagt än gjort, har han börjat förstå.