»Welcome to Goal-Otto.« Folk ringde från hela Värmland för att lyssna på meddelandet i telefonsvararen. Liksom en och annan förbryllad agent.
Innehavaren av abonnemanget utnämndes vid den här tiden i en tidning till »svensk fotbolls buspojke nummer ett«. Myten om »Mål-Otto« skrevs under hela 90-talet med löpsedlarnas fetaste bokstäver: Ömsom skyttekung på Stora Valla och omgiven av proffsrykten, ömsom i bråk med klubbledningen eller de egna supportrarna.
Ett decennium senare är tempot lugnare.
Ulf Ottosson har hunnit bli 38 år, tvåbarnsfar och ägare till en Volvo kombi. Han är eftertänksam, vänlig och konstaterar då och då skrockande att något har varit »en rolig grej«. Det kan handla om kaxiga meddelanden på telefonsvararen, om hur materialförvaltaren skrämde upp en ny tränare med berättelser om fester i spelarbussen eller om alla de gånger Sören Cratz förgäves stått och ringt på hans dörr.