Detta är en av tio delar i Offsides kvalpaket. Alla kvalrysare finns samlade här: 10 minnesvärda kvalklassiker.
TURKIET–SVERIGE: 1–2
Istanbul 2001
Vad: Näst sista kvalmatchen till VM 2002.
När: 5 september 2001.
Laguppställning: Magnus Hedman – Olof Mellberg, Patrik Andersson, Klebér Saarenpää, Pontus Kåmark (Andreas Andersson, 70) – Tobias Linderoth – Niclas Alexandersson (Mattias Jonson, 80), Daniel Andersson (Anders Svensson, 64), Fredrik Ljungberg – Marcus Allbäck, Henrik Larsson.
Mål: 1–0 (51) Hakan Sükür, 1–1 (88) Henrik Larsson, 1–2 (92) Andreas Andersson.
»De tog bara in 22 000 åskådare på arenan, men det kändes som 122 000. Ljudet var öronbedövande, omöjligt att kommunicera. Turkarna var bra då också, bra på riktigt, och efter Sükürs mål kontrollerade de oss. Så kom plötsligt en chans, Allbäck slog in bollen med ryggen mot mål, och det var som om ingen utom ›Henke‹ trodde på inlägget – han blev helt ren och nickade dit den. 1–1 kändes som en seger, och kryss innebar att vi hade VM-biljetten i egna händer inför slutmatchen. Luften gick helt ur turkarna. De väntade kanske på slutsignalen, men när Henke fick bollen ute till vänster på tilläggstid tog jag en löpning. En jävla löpning faktiskt, på TV såg man inte hur lång den var. Jag tajmade den perfekt, men innan bollen var framme hos mig trodde jag att jag skulle smälla ihop med målvakten. Jag hann tänka: ›Jag går in med hull och hår så får det gå som det går med kroppen.‹ Sedan blev det knäpptyst – en väldigt speciell känsla. Innan lagkamraterna kom och jublade var jag osäker på om det verkligen var mål. I omklädningsrummet efteråt var det bra drag, men jag hade en overklig känsla: ›Vad hände just där ute?‹ Vi flög hem tidigt dagen efter. Aftonbladet ville följa med mig hem och jag var så trött att jag inte orkade säga nej. Familjen var skapligt nöjd.«
