Det var länge sedan Carlos Banda kände matchadrenalinet bubbla i kroppen två helger i rad. Visst har han drillat Boo FF:s 13-åringar det senaste halvåret, men inte sedan de två misslyckade sommarmånaderna med Assyriska FF 2018 har han tränat A-lagsspelare i en elitsatsande klubb. Och även om han sedan tiden som assisterande tränare i Hammarby mellan 2012 och 2016 lagt tränarambitionerna åt sidan för att fokusera på sin civila karriär som avdelningschef för ett företag som projekterar nya spontanidrottsplatser runtom i Sverige har han saknat känslan.
Nu får han uppleva pirret igen. Nu får han visa vad han går för som fotbollstränare. Han noterar inte ens de lätta droppar från Göteborgshimlens ljusgråa molntäcke som duggar honom i ansiktet medan han hukande placerar ut koner över Valhalla IP:s konstgräs.
När de hörde av sig första gången var han inte intresserad. Linköping City, toksist i Division 1 Södra? Nej tack, att ge sig in där för att släcka en tilltagande brand lät inte särskilt roligt. Men efter fler samtal med klubbens styrelse fick han höra att de var ute efter något långsiktigt.
Nu manar Carlos Banda på Linköpings blåklädda spelare i en passningsinriktad uppvärmningsövning. Spelarna kisar i regnet medan de bredsidar bollen. Bara ett par av dem hade spelat division ett-fotboll före säsongen och Carlos bedömer att ingen i laget egentligen är redo för mer än en timmes matchspel. Han fick ärva en obalanserad trupp som innehöll 35 spelare (varav en tredjedel spelade anfallare) och började med att skicka ner fler än tio av dem till U19-lagets träningar.
