Täta, gråsvarta kvällsmoln drar hotfullt över Ögärdets IP. Det är en blåsig torsdag i slutet av juli och jag sitter på berget som reser sig sju, åtta meter över elvamannaplanens norra kortsida och omsluter ena hörnflaggan. Doften av nyklippt sommargräs når ända upp till mig. En ovanligt stor robotgräsklippare har irrat runt och ritat osymmetriska ränder i mattan.
Från den här klippan följde jag många av IFK Fjärås matcher i division tre under min uppväxt. Såg »Greken« Karlsson käfta till sig varningar, fascinerades av Iztok Pristovniks mjuka sätt att behandla bollen och njöt av det rena ljudet från »Fimpen« Elofssons kala hjässa när han med perfekt tajming mötte ett inlägg.
Det här är en trygg plats för mig. Ändå är det med orolig mage jag spejar ut över min barndoms hemmaplan. De tre och en halv mil jag har cyklat från min lägenhet i Göteborg är den längsta sträcka jag någonsin avverkat på en sadel. Den kommande veckan ska jag trampa ytterligare 60 mil. Minst. Vad har jag gett mig in på?
Allt började med att chefredaktör Anders i början av sommaren bad mig leta efter spännande berättelser från den svenska fotbollsmyllan. Utstickande klubbar, färgstarka personligheter, händelser, matcher, myter och anekdoter. Kanske kunde det leda till något kul sommarknäck i tidningen.
