Gunde Svan lyckas för ett ögonblick kontrollera sin maniska entusiasm när han försöker övertala en skräckslagen Tony Irving att kasta sig ut i ett bungyjump. »Det ser jättebra ut. Nu räknar jag ner!«
Det är fredag kväll i mitten av januari hemma i Smygehamn. Som vanligt har jag fått ge vika för barnens önskemål: TV-häng, Fångarna på fortet, tacos … Mikkey Dee är i samma lag som Tony Irving, och i ett försök att få barnens uppmärksamhet laddar jag upp ett Motörheadklipp på Youtube.
– Titta här! Det är han den korte killen, han spelar trummor i ett av världens största band.
Ingen reaktion. Jag inser att jag är chanslös och slår mig ner framför den öppna spisen för att läsa en bok istället. Då surrar det till i mobilen. Det är en tweet från Sharif, min vän och journalistkollega på New York Times i Kabul: »#Breaking#Kabul#Attack.« Jag surfar in på BBC:s hemsida för att se vad som hänt. De berättar om en attack mot en populär restaurang, 15 döda, varav många västerlänningar. Tankarna snurrar: Vilken restaurang? Finns det några svenskar bland offren? På Facebook ligger redan ett meddelande från Anders, en kompis som arbetar för en svensk biståndsorganisation i Kabul. Han skriver: »Självmordsbomb och eldstrid vid restaurang i kväll i Kabul. Explosionen och skottlossningen hördes mycket tydligt hem till lägenheten. Allt väl med mig och övrig personal.«
