Gnistorna flyger när dånet ekar mot stålverkets kolnade väggar. Ljuset från det flytande stålet i den massiva smältdegeln sprider ett kaotiskt skimmer över lokalen. Flammorna speglas mot arbetarnas glasögon när de koncentrerat följer hur den smälta materian långsamt flödar. När kallt vatten hälls på de glödande bjälkarna fräser ångorna högt och stålet tar sin fasta form.
Någon ropar instruktioner till kamraten bredvid. En annan testar metallens densitet. Nästan ingen som arbetar här är över 40 år – företaget låter arbetarna gå i pension efter 15 år på arbetsplatsen. Oset från den smälta metallen är så pass skadlig för lungorna att många blir sjuka av jobbet. Stålverket i staden Ribnitsa i norra Transnistrien, eller Pridnestrovie som regionen kallas här, var ett av de sista som byggdes i Sovjetunionen. I dag är det industristadens ekonomiska vagga. Det är stålverket som ger familjerna ekonomisk trygghet, sjukförsäkringar och inte minst fotboll.
– Det värsta med arbetet är inte oset, säger Sergej tyst när han fäller upp skyddsglasögonen över hjälmen. Det är ljudet som aldrig lämnar en. Dånet försvinner aldrig från huvudet när jag sover. Det är som ett konstant brus.
»Det är okej. Vi lirar femmannafotboll på helgerna.«
Publicerad 21 mars 2022 och uppdaterad 15 december 2023. Artikeln är skriven av Rasmus Canbäck.
