I fotbollens händer

Fotbollen i Bosnien-Hercegovina har lyckats­ göra det som politiken i landet inte klarat av – enat folket och gett människor hopp om framtiden. Frågan är vad som händer när VM är över.

Under de många sömnlösa ­nätter som Ismet Turšić har ­upplevt de senaste månaderna i sin trerummare i Borås, när han suttit och gungat sin nyfödda dotter i mörkret i förhoppning om att koliken någon natt ska ge med sig, har han allt oftare fantiserat­ om den där boken. Boken som han drömmer om att en dag kunna skriva. »Brev till dig, pappa« ska den heta. Första kapitlet ska handla om den 3 juni 1992, då han var tolv år gammal och såg hur serbisk militär dundrade in i deras lägenhet och släpade iväg hans pappa. Den ska handla om ögonblicket samma morgon då han själv fick ett gevär tryckt mot sitt huvud. Och om insikten att han kanske aldrig mer skulle få se sin pappa. Andra kapitlet ska handla om hur han tillsammans med sin mamma och lillasyster flydde från Bosnien för att till sist hamna på en flyktingförläggning i ­Småland. Han vill skriva om hur mycket han saknade sin pappa, om hur han låg vaken om nätterna och funderade på om ryktet kunde stämma: kunde hans pappa verkligen vara placerad i ett koncentrationsläger? Ett tredje kapitel kan avhandla de första åren i Sverige, då han försökte följa kriget på distans, när nyheterna om ­upptäckta massgravar duggade tätt, och om hur han fortsatte att hoppas att hans pappa en dag skulle knacka på deras dörr. I sin bok vill Ismet beskriva hur han i många år tänkte att han skulle skälla ut sin pappa för att han aldrig hörde av sig. Men han vill också beskriva glädjen som infann sig allt oftare under tonåren, om hur han kände att han kom in i sitt nya hemland, om hur han excellerade som fotbollslöfte. Att Sverige var ett vänligt land.

Han vill berätta för sin pappa om grundandet av supporterrörelsen BHFanaticos i början av 2000-talet, hur han och en handfull andra personer som vuxit upp i Bosnien och som tvingats fly under kriget bestämde sig för att de skulle organisera sig i syfte att stötta ­Bosniens olika landslag när de spelade bortamatcher runt omkring i Europa. Han vill berätta hur han insåg att tusentals människor med bosniskt ursprung hade en längtan efter att kunna resa och heja på sitt hemland tillsammans. Att de var stolta över sitt förflutna, att de inte ville glömma. Han vill förklara hur han tog striden för att få det bosniska fotbollsförbundet att upphöra med korruption, svågerpolitik och lögner. Hur han misshandlades och hotades till livet eftersom han blev BHFanaticos frontperson.

Annons

Han vill skriva om dagen 2005 när han klev in i sin mammas lägenhet i Borås, hur han såg henne sitta och gråta vid köksbordet. Om brevet från Bosnien som förklarade att man hade hittat resterna av hans pappa i en massgrav tillsammans med kvarlevor av flera hundra andra personer. Om alla minnen som revs upp på nytt, om såren som aldrig hade läkt. Hur han höll på att ­kräkas på begravningen i Bosnien när 503 andra personer­ från kriget jordfästes samtidigt – mer än tio år efter att kriget upphörde.

Ett av de sista kapitlen i boken ska handla om ögonblicket hösten 2013 då Bosnien-Hercegovina kvalificerade­ sig till sitt första världsmästerskap i fotboll.­ Om hur ett fotbollslag har lyckats skänka en så efterlängtad glädje och stolthet till ett land där mycket annat pekar åt fel håll, där missnöjet ligger och kokar och där Ismet Turšić, som så många andra ­bosnier, tror att världsmästerskapet i Brasilien kan spela en avgörande roll för landets framtid.

Nyckelpersoner. Ismet Turšić var en av frontfigurerna i BHFanaticos under de stormigaste åren – det var han som ­debatterade mot korrupta förbundspampar i bosnisk TV – men han var aldrig ordförande. Det var däremot hans vän Elvir ­Raščić (till höger).

– Boooooom!

Explosionen får Semir att hoppa till. Smällen studsar­ mellan bergen som omger huvudstaden ­Sarajevo. Från sin utsiktsplats ser han ett grått rökmoln resa sig från den sluttande skogen på andra sidan staden. Semir kastar sin nytända cigarett i marken och drar av sig solglasögonen för att se bättre. Han kisar.

– En mina … Det måste vara en mina.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?