Kämpa Texas!

Efter 235 matcher och tio år i Halmstads BK valde Per »Texas« Johansson att flytta till Falkenbergs FF. Efter några månader insåg han att det inte skulle bli som han tänkt sig. Nu berättar han om Superettans hårda verklighet, om sin förlorade motivation och om känslorna inför karriärens sista snedspark.

Det första jag tänker när väckarklockan ringer är: »Helvete, var det bara en dröm?« Jag fick alltså inte ligga med Agneta Sjödin? Jag torkar bort saliv från munnen, för sedan handen över pannan och föser undan det långa håret som jag har blivit hånad för var jag än spelat de sista åren. Från sängkanten tittar jag ut genom sovrumsfönstret. Det är kolsvart. Och det är 26 dagar kvar.

Jag grimaserar när jag sätter fötterna i marken. Mina hålfotsvalv är så höga att man kan placera en mindre glödlampa i utrymmet under. I 15 år har jag varit tvungen att spela med inlägg i skorna, i 15 år har jag känt smärtan i fotlederna när jag vaknar.

Blicken fastnar på sängen. Ingen Agneta. Istället min treåriga dotter Maja. Jag måste träffa en tjej snart, det här håller inte. Mobiltelefonens klocka visar att det är tolv timmar kvar till avspark. Åtvidaberg borta och jag ska sitta på bänken. I Superettan. 70 mil i buss. Fy fan. 


Prenumerera på Offside för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto