Kubas förlorade fotbollsstad

Ett kubanskt fotbollslöfte kan antingen fly ön och stämplas som svikare, eller stanna kvar och acceptera sportens låga status i landet. Det här är historien om en stad som gick mot strömmen – och två mittfältskompisar som gjorde olika val.

Ljudet från trummorna dånar över La Bombonera i San Cristóbal. Arenan, namngiven efter argentinska Boca Juniors hemmaborg, visar sig från sin allra bästa karibiska sida denna heta aprildag 2007. 

Den höga luftfuktigheten gör varje t-shirt sjöblöt. Tiotusentals vrålande supportrar trängs på betongläktarna för att heja fram FC Pinar del Río mot FC Villa Clara i finalen av det kubanska mästerskapet. De Pinareños som inte kunnat ta sig in ser matchen från sockerrörslastbilarna som står parkerade utanför stadions stängsel. De hänger på tutan varje gång hemmalaget anfaller. Ytterligare en bit från parkeringen har läkare och sjuksköterskor smitit från sina skift för att, så gott det går, kunna följa spelet från taket på Hospital General Docente.

På planen försöker Pinar del Ríos anfallare Renier Alacantra kräma ur det sista som finns i kroppen. Genom hela slutspelet har han varit en pålitlig målskytt, men nu sliter han med en skadad hamstringsmuskel. Smärtan sticker som nålar i baklåret och gör hans annars så fruktade tempoväxlingar omöjliga. Försvararna i Villa Clara tar notis och går extra hårt åt Alacantra i närkamperna för att hålla honom borta från straffområdet.


Prenumerera på Offside för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto