Det sägs att tabellen aldrig ljuger. Offsidemål, stolpträffar, skador eller bara ren och skär otur jämnar ut sig över säsongen. Vinner man har man varit bäst, åker man ur har man bara sig själv att skylla. Man snackar inte bort en bottenplacering. Men om man drabbas av andra lags misstag, då? I Luleås fotbollskretsar glömmer ingen »Fallet Jones«.
Säsongen 1997 spelade Lira Luleå BK i Sveriges näst högsta serie. Året innan hade de vänt i division två och som nykomlingar för andra gången på tre år var målet att på allvar etablera sig i Norrettan. Kanske till och med att kliva förbi storebror IFK Luleå och bli bäst i staden.
När bara några omgångar återstod såg huvuduppdraget ut att gå vägen. Lira, ledda av tränaren Lars »Brolla« Svensson och lagkapten Peter Åberg, hade hittat formen lagom till slutspurten och 1–1 hemma mot topplaget Umeå i slutet av september innebar att de gått obesegrade i sex av de senaste sju matcherna. De såg ut att klara sig undan såväl nedflyttning som kvalspel.
Dagen efter spelade Liras bottenkonkurrenter Spårvägens FF och Vasalunds IF 0–0 på Kristinebergs IP i Stockholm. Resultatet betydde inte mycket för Vasalund som låg hopplöst sist i tabellen. Desto mer kändes poängtappet för Spårvägen: de låg bara en poäng ovanför kvalplatsen. Så dök en oväntad livlina upp. Vid en snabb räkning visade det sig att Vasalund använt sig av fyra icke-EU-medborgare i matchen – en mer än vad reglerna tillät. Spårvägen lämnade in en protest och ett förbryllat förbund upptäckte att Vasalund använt dessa fyra spelare i åtta andra matcher.
