Ljudet av en VM-sommar

Inget VM utan en mästerskapslåt. Men varför är det så svårt att kombinera fotboll med musik?

Som nytillträdd förbundskapten valde Janne Andersson att spela Gyllene Tider i sitt sommarprogram. Nu gör Halmstadspolarna, tillsammans med Linnea Henriksson, landslagets VM-låt också och inget kunde vara mer logiskt. Dels är Andersson barndomskompis med Gyllene Tider-trummisen Micke »Syd« Andersson, dels står bandets trygga folkhemspop i perfekt samklang med landslagets utveckling under VM-kvalet. Tillbaka till grunderna, kämpa för varandra, fira med en glass!

Fotbollsförbundet kan känna sig lugna. Annat var det för två år sedan då Frej Larsson rappade på den Zlatanbeställda EM-låten Mitt team. Eftersom Larsson tidigare utfört en rad sociala experiment (startat gayklubb på rysk mark, stoppat en TV-gudstjänst utklädd till Jesus, hivat en pizzabit över huvudet på Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson) fick förbundets kommunikationschef Niklas Bodell svara på frågor om det verkligen var så klokt att samarbeta med den rappare som i Aftonbladet kallades för »skandalartisten«.

Aftonbladet: »Hur ser ni till exempel på att han erkänt ett barnmord i Kambodja?«

Annons

Bodell: »Vi är överens om att vi inte är överens med honom om att det inte var ett särskilt smart sätt att jobba med samhällskritik på.«

Men då var då och nu är nu, och ingen lär ställa liknande frågor om Per Gessle. Till TT låter bandet hälsa att Bäst när det gäller är »en klassisk Gyllene Tider-låt med orgel och en bra refräng«. På fotbollsförbundets hemsida berättar en taggad Per Gessle: »Att skriva den officiella låten är förstås en gigantisk utmaning som man inte kan tacka nej till.«

Nyckelorden här är »gigantisk utmaning«. För även om Gessle bevisligen kan skriva hittar ställer en fotbollsturnering helt andra krav. Och varför skulle man inte kunna tacka nej? Mästerskapshistorien hade sluppit en rad musikaliska självmål om fler vågat göra det. Å andra sidan hade vi gått miste om en mängd bra historier.

Tudelad. Att GES-kollegan Niklas Strömstedt är AIK:are är ingen hemlighet. Men när Orup tillfrågades om sitt favoritlag av Barometern i fjol löd det överraskande svaret: »Jag är nog den enda i hela världen som håller på både AIK och Djurgården. Det är jobbigt när de möts.«

The Burlington Hotel, Dublin, februari 2006. I konferensrummet O’Connell Suite sitter ett femtiotal sportjournalister och gäspar när Tomas Ledin plötsligt joggar in i rummet.

– Här är jag! utropar han och slår ut med armarna.

Ingen applåderar. Ledin lunkar snabbt vidare för att klämma sig in på en stol mittemellan landslagsläkaren Magnus Forssblad och förbundskaptenen Lars Lagerbäck framme vid det provisoriska podiet. Thomas Saleteg, pressansvarig för landslaget, förklarar det alla redan vet: Ledin har skrivit låten som ska ledsaga landslaget i VM fyra månader fram i tiden.

– Hur känns det? frågar Saleteg.

Ledin svarar att det är »annorlunda« men att det nog kommer att »bli bra«. När Saleteg lämnar ordet fritt till journalisterna blir det tyst. TT:s Lars Markusson försöker rädda situationen med att fråga vad låten heter. Ledin svarar att det är hemligt än så länge. Ny tystnad.

– Får du körhjälp av spelarna? frågar Markusson.

– Mmmm, svarar Ledin. Vi sparar allt sådant där. Ni får höra snart. Den släpps i maj.

Journalisterna skruvar på sig. Andreas Isaksson blev nyss skadad på träningen, alla vill veta hur det är med landslagets givna förstemålvakt, inte ställa frågor som en gammal rockräv ändå inte vill svara på. Dagens Nyheters Lars Grimlund gör ett sista försök att gifta fotboll med musik och vänder sig till Lagerbäck:

– Lars, har du några Ledin-plattor hemma?

– Bra fråga, säger Lagerbäck. Det var länge sedan jag tittade, men jag tror att det finns någon.

Samtliga närvarande andas ut över att förbundskaptenen nappade på den vågade frågan. Stärkt av insatsen fortsätter Grimlund.

– Favoritlåt?

Annons

– Jag är så dålig på att memorera titlar, säger Lagerbäck. Sådana som handlar om att lita på folk.

– Knivhuggarrock? undrar Grimlund.

– Förlåt?

– Knivhuggarrock! halvskriker reportern.

– Jaså, den kände jag faktiskt inte till. Nä, men Tomas har ju så många.

Spelarna håller på att anlända till ett intilliggande rum. Journalisterna reser på sig och pressman Saleteg bryter in:

– Tomas kommer att vara kvar här, så att ni får tillfälle att prata mer med honom.

Ingen tar tillfället i akt.

 

PLUS: Fransk bänknötare ger diskodrottning nytt liv

 

Redan i samband med Brasilien-VM 1950 komponerade Tompa Jahn Svenska landslaget i landsflykt, en låt som flertalet gånger byter melodi och återanvänder inslag från kända dängor som If you’re happy and you know it, Jingle bells och Old MacDonald had a farm – som om den inte litade på förmågan att stå på egna ben. Självkänslan var inte bättre två år senare, inför OS i Helsingfors, när landslagsmålvakten »Rio-Kalle« Svensson fick framföra Landskampsvisan ackompanjerad av förbundskapten »Putte« Kock. Låten lades som B-sida på singeln Vår i november. Och sex år senare, vid hemma-VM, placerades »Nacka« Skoglund framför mikrofonen i hopp om att fotbollsstjärnans glans skulle överskugga bristfällig sång. Att låten gavs ut först efter VM-succén, och då fick den blygsamma titeln Vi hänger me’, var talande: självförtroendet var inte på topp ens med ett VM-silver i bagaget.

Nej, det krävdes en megaloman personlighet som Georg »Åby« Ericson för att gjuta mod i genren. 1974 tog förbundskaptenen själv plats vid pianot och lät spelarna skråla med i Vi är svenska fotbollsgrabbar. Låten susade in på Svensktoppen, och låg kvar där i fyra veckor. Som bäst nådde den en femteplats, strax efter Abbas Honey, honey. Framgången spillde sedan över på VM 1978 då Vi gör så gott vi kan trots svenskt fiasko på plan också den tog sig in på Svensktoppen.

Oturligt nog för musikbranschen svek sedan sporten. Herrlandslaget missade mästerskap efter mästerskap och svenskarna fick nöja sig med att nynna med i Re-Sepp-Ten-refrängen »vi er røde, vi er hvide«, som ackompanjerade Danmarks framgång i VM 1986. Men 1990 lossnade det äntligen. Det vankades sommar och sol, det vankades VM i Italien och det var på något sätt givet att uppdraget att skriva en landslagslåt skulle tillfalla en schlagerkung som fyra år tidigare hade rabblat komplicerade pizzanamn i landsplågan Canneloni macaroni.

Lasse Holm säger att allt egentligen började med att hockeyförbundet bad honom göra en låt till hemma-VM 1989. Resultatet blev Nu tar vi dom med Håkan Södergren som artist. Holm ringde spelaren och frågade: »Kan du sjunga?« Södergren svarade: »Nej, men jag kommer direkt.«

– Låten blev en enorm framgång, säger Holm. Efter det hörde varenda sport av sig. Allt från ridsport till curling. Klokt nog tackade jag nej till allt det där. Men när Lars-Åke Lagrell frågade om jag kunde göra något till VM 1990 nappade jag.

Holm visste vad han gav sig in på. Redan 1978 hade han varit hjärnan bakom Vi gör så gott vi kan. Holm hade också komponerat damlandslagets EM-låt 1987, där Pia Sundhage spelade akustisk gitarr. Nu ville hitmakaren värka fram något svulstigare. Han ringde vännen Eddie Oliva och bad den svensk-italienske artisten skriva några fraser på sitt modersmål för att lägga först i låten. Därefter började Holm skruva på resten och snart var världen berikad med refrängen »Ciao, ciao Italia / Minns Gre-No-Li / Och broder Nacka som i himlen ler / När Nordins Olle blandar och ger / Så Ravelli och Rehn, Jonas Thern och Hysén / blir så bra.«

Humorgruppen After Shave tilldelades uppdraget att sjunga in låten och allt pekade uppåt. Inför avresan till Italien firades landslaget av med en helkväll på Liseberg, där Holm fick en bamsekram av Gunnar Nordahl och fick sitta bredvid Kurre Hamrin – hjältar som han läst om i Rekordmagasinet som ung. Dessutom kom Karl-Evert »YA« Skoglund fram och tackade för att Holm nämnt brorsan »Nacka« i refrängen.

– Det var gåshud hela den kvällen, säger Holm. Och låten gick som den skulle: in på Svensktoppen, 100 000 sålda singlar direkt. Så åkte jag ner till Italien och såg Sverige göra en kanonmatch mot Brasilien i Turin. Hade de fått utdelning där hade Ciao, ciao Italia fått ett helt annat öde. Istället kom den där Costa Rica-matchen och min låt sjönk som en sten.

Trots motgången gav Holm sig in i leken igen redan två år senare och skrev den officiella låten till EM 1992. Men More than a game, framförd av Peter Jöback och Towe Jaarnek, blev inte heller någon större succé.

– Då hade jag otur, samma sommar släppte Svenne Rubins Långa bollar på Bengt. Att skriva sportlåtar är svårt. Jag har alltid sagt till kollegor att det är rent livsfarligt, för låten hänger helt på lagets prestation. Om inte Ravelli fått ut den där näven 1994 hade vi haft en helt annan historia för Glenmark och gänget, kan jag säga.

 

PLUS: En VM-låtsuccé blir till

 

Ja, När vi gräver guld i USA från 1994 utgör onekligen en milstolpe för genren. Framför allt visade den att det gick att tjäna pengar på något så banalt som en låt om fotboll. Hösten 1999, när Sverige för första gången efter VM-bronset kvalificerade sig till ett mästerskap, stod låtskrivarna plötsligt på kö. Valet föll på Staffan Hellstrand, som var mer än redo.

– Jag ville skriva redan 1994, avslöjar Hellstrand. Då var jag lite i ropet och kände att de kanske väljer mig eftersom jag är så fotbollsintresserad. Men så dök GES upp, och då kände jag »jaha, de var väl mer på tårna«.

När Hellstrand märkte att kvalet till EM 2000 verkade gå vägen började han utöva lobbyism när han gav intervjuer. Redan i september 1999 meddelade han i Aftonbladet att låten var klar, varpå tidningen vände sig till landslaget för att kolla om de tyckte att Hellstrand var rätt man för uppgiften. Anfallaren Henrik Larsson svarade: »Ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt vem Staffan Hellstrand är. Men om låten är bra, så varför inte?«

– När jag sedan väl fick frågan kände jag mig som en mittfältsstrateg som hade legat några passningar före i tanken hela tiden, säger Hellstrand.

Med två månader kvar till EM släpptes Explodera, en låt med ambitionen att vara mer än hejaramsor och textrader om skott i krysset. »En lysande EM-låt«, betygsatte Aftonbladet. »Hellstrand har en vinnare«, berömde Expressen. Artisten själv levde ut pojkdrömmen när han fick åka med landslaget till Sicilien för att spela in en video, i blågult matchställ med sitt eget namn på ryggen. De italienska journalisterna undrade nervöst vilket klubblag den nya killen Hellstrand spelade i.

– Schwarz slog ett inlägg, jag gick upp mellan Kennet och Patrik Andersson och nickade in bollen i krysset. Då var jag tolv år igen.

Annons

Explodera. Staffan Hellstrands bästa minne från 2000 är inspelningen av videon. »Jag har följt landslaget i alla år, jag var på plats redan 1969 och såg Kindvalls två mål mot Frankrike. För mig var det oerhört stort att få vara med landslaget en dag.«

Snart gick dock Explodera samma öde till mötes som Ciao, ciao Italia. Därmed var det bevisat: inte ens en ambitiös låt överlever ett sportsligt fiasko. Ja, kanske är det till och med så att en fotbollslåt inte får vara alltför ambitiös. För faktum är att Markoolios inofficiella bagatell Mera mål utklassade Hellstrands Explodera vid EM 2000.

Janne Larsson, i många år marknadschef på fotbollsförbundet och en av de drivande i att välja mästerskapslåt, menar att genren ställer specifika krav. När förbundet väl förstod att det fanns pengar att tjäna försökte de lära sig nycklarna till framgång. De bad skivbolag komma med förslag och anlitade till och med en egen konsult, artistmanagern Petri Lundén, för att få hjälp i jakten på en hit. Därefter sållade marknadsavdelningen nogsamt bland bidragen och utsåg en vinnare – som de skickade vidare till förbundsstyrelsen för godkännande.

– Men det var aldrig så att Lars-Åke Lagrell ringde upp och hade synpunkter på låten direkt, säger Larsson.

Till VM 2002 valde förbundet den pålitliga hitmakaren Magnus Uggla. Till EM två år senare anlitades fulkultursexperten Markoolio.

– 2004 gick vi ut med ett önskemål om att vi ville ha en låt som publiken kunde ta till sig på läktarplats, säger Larsson.

Markoolio följde uppdragsbeskrivningen och In med bollen i mål blev den hit förbundet efterfrågat. Sedan fick förbundet hybris. Till nästa EM planerade man ett slags melodifestival där artister i flera månader skulle tävla om att bli Sveriges bidrag.

– Tyvärr ville ingen ställa upp, säger Larsson. Artisterna ville inte vara med och tävla på det sättet och i det sammanhanget.

 

Måhända är detta fotbollslåtarnas största dilemma. Den artist som åtar sig uppdraget har allt att förlora. Antingen gör landslaget – och låten – fiasko. Eller så blir det succé, varpå man riskerar att för alltid kopplas samman med en textrad om att sätta en strut. Den artist som i dag ger sig in i leken placerar in sig i en musiktradition som skaldat allt från »ni ska lira ute på fotbollsplan, inte svira bland geishorna ner på stan« (Uggla) till »Ljungberg trixar som Maradona, har koll på bollen så ingen får låna« (Markoolio).

Dessutom är förbundet en uppdragsgivare med en tendens att vara sen på bollen. Under EM 2000 dominerade Markoolio med sin inofficiella låt, varpå han fick uppdraget fyra år senare. Vid VM 2006 körde åttaårige Frans Zlatanhyllning Who’s da man över förbundets val Ledin, varpå Frans fick uppdraget till EM 2008 istället. Att Gyllene Tider gör låten till sommarens VM är symptomatiskt: ett band som återuppstår någon sommar lite då och då riskerar inte så mycket, särskilt inte när deras normala repertoar består av trallvänlig pop om tidsperioden juni, juli, augusti.

– Magkänslan säger att sportlåtarnas era är lite förbi, menar Lasse Holm. Jag tror att det har att göra med att ingen riktigt har fått till det på senare år. Då blir låtskrivarna mer försiktiga.

Han menar också att det är en utmaning att skriva en fotbollslåt; den måste ha en »hookig refräng, och kan inte vara lågmäld och filosofisk«. Staffan Hellstrand håller med, men påpekar att det också finns en fara i det.

– Det riskerar alltid att bli för tralligt, för simpelt. Många har gått i den fällan.

Och det går ju faktiskt att skriva om fotboll ändå, utan kreativ tvångströja från förbundshåll. Hellstrand gjorde det så sent som 2012, i Spår – en hyllning till hans bortgångne far. I några rader beskrivs deras resa till VM 1998 och matchen Frankrike–Kroatien: »Från Sacré-Cœur till Montparnasse / Vi gick rakt genom Paris / Det var förstås det gröna fältet / som tvingade oss dit /Thuram gjorde ett mål/sen gjorde han ett till / Vi drack Ricard med galna fransmän / kalla det skimmer om ni vill.«

Det är långt ifrån trall, det är inte i närheten av peppande fotbollslåt. Men det är betydligt mer poetiskt än Tomas Ledins Vi är på gång från 2006, då han stekte upp sin gamla hit från 1983, gav den ny skrud och likt en rimmande mellanstadieelev beskrev kampen på VM-plan med: »Svetten den rinner / viljan brinner / värken i benen / tröttheten försvinner.«

Svensktoppen

Sedan radiolistan drog igång 1962 har endast sex fotbollslåtar skrivna för Sveriges landslag i EM eller VM tagit sin in.

Vi är svenska fotbollsgrabbar(Svenska fotbollslandslaget, 1974)
Bästa placering: 4
Antal veckor: 5

Vi gör så gott vi kan (Schytts och Svenska fotbollslandslaget, 1978)
Bästa placering: 1
Antal veckor: 7

Ciao, ciao Italia (After Shave och Svenska fotbollslandslaget, 1990)
Bästa placering: 4
Antal veckor: 2

När vi gräver guld i USA (GES, 1994)
Bästa placering: 9
Antal veckor: 2

Gula&Blå (tjejernas år i år) (Popbandet och Svenska damlandslaget, 2003)
Bästa placering: 2
Antal veckor: 9

In med bollen i mål (Markoolio, 2004)
Bästa placering: 2
Antal veckor: 8

 

Trackslistan

P3:s långkörare, 1984–2010, hade genom åren fem ­fotbollslåtar med på listan.

När vi gräver guld i USA (GES, 1994)
Bästa placering: 4
Antal veckor: 7

Mera mål (Markoolio, 2000)
Bästa placering: 5
Antal veckor: 2

Vi ska till VM (Magnus Uggla, 2002)
Bästa placering: 2
Antal veckor: 20

In med bollen i mål (Markoolio, 2004)
Bästa placering: 3
Antal veckor: 16

Sverige, det bästa på denna jord(Markoolio, 2008)
Bästa placering: 1
Antal veckor: 18

 

Sverigetopplistan

Listan, som funnits sedan 1975 och som baseras på försäljningsstatistik, har genom åren haft åtta fotbollslåtar som slagit så stort att de nått förstaplatsen.

När vi gräver guld i USA (GES, 1994)
Blev etta: 22 juli
Stannade kvar (veckor): 1

Mera mål (Markoolio, 2000)
Blev etta: 18 maj
Stannade kvar (veckor): 2

Vi ska till VM (Magnus Uggla, 2006)
Blev etta: 6 juni
Stannade kvar (veckor): 3

In med bollen i mål (Markoolio, 2004)
Blev etta: 21 maj
Stannade kvar (veckor): 1

Who’s da man (Frans, 2006)
Blev etta: 25 maj
Stannade kvar (veckor): 10

Fotbollsfest (Elias feat. Frans, 2008)
Blev etta: 29 maj
Stannade kvar (veckor): 1

Sverige, det bästa på vår jord (Markoolio, 2008)
Blev etta: 12 juni
Stannade kvar (veckor): 1

Johnny G: The Guidetti song (Badpojken, 2015)
Blev etta: 28 augusti
Stannade kvar (veckor): 1