Vägen slingrar sig ner för bergspasset och jag lämnar snön bakom mig. Landskapet förbyts till tidig vår. Körsbärsträden har blommat och de skira bladen är fortfarande så vita att de ser ut som bomullstussar längs bergssluttningarna.
En varg springer över vägen så att jag får bromsa in. De taniga djuren är en vanlig syn i de armeniska bergen så här års då de är hungriga efter vintern. För vargen väntar nu en jakt på de får som de lokala bönderna släppt ut. För mig väntar snart den första gränskontrollen.
Jag trycker ner kopplingen, byter växel – igen – och förbannar hålen i vägen. Det var samma sak när jag var här för två år sedan. När snön och isen smälter drar töandet med sig bitar av de armeniska vägarna.
Käkarna värker av att jag bitit ihop dem. Jag vet att jag måste vara skärpt när jag anländer till gränsen. Inget får gå fel.
Tack för att du läser Offside
Teckna en prenumeration eller Logga in för att fortsätta läsa.
